Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 336. Ur Erik Axel Karlfeldts diktning - *Långt borta i världen - *Nybyggarliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där susar den digre’tjäderns flykt,
där susar det dovt ur de tunga grenar.
I glänsande skare kring knottriga enar
ha skogens djur sina fotspår tryckt.
Dit far min själ i den månklara natten,
där vandrar jag hän i den sträva vind,
och snart hör jag dånet av älvens vatten,
jag står vid den ensliga gårdens grind.
Till glimmande fönster jag närmar mig:
vid brasan sitter en åldrig kvinna
och ser på glöden, som blånande brinna.
Min moder, hur drar mig ej längtan till dig!
Nybyggarliv.
Björnen snarkar djupt i mon.
Grymma lon
sitter lömskt med vassa klon
gömd i breda tassen.
Nedom brinkens eneris
som en spis
röker ån, och bruten is
rasslar ibland vassen.
Ensam går jag dagen all.
Björk och tall
darra vid min yxas fall,
spruta snö och flisor.
Men i hemmets ljumma frid
ung och blid
sjunger hon vid dagens id
lyckans lugna visor.
Går till lagårn, mönstrar glad
kornas rad,
fåren, knaprande på blad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
