Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 337. Valda stycken av nyare svenska diktare - *Hemmets helg. Av Oscar Stjerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag glömmer allt, som är, för allt, som var.
Omkring mig strålar sommarsöndag klar,
jag står på gamla hemmets trappa än
och lyss till hemkyrkklockans klang igen.
Där klangen dallrar under solig sky,
den sjunger helgdagsfrid åt gård och by;
där doftar frid från späda vallars strå,
där speglas himlens frid i vikens blå.
Nu ligger varje stuga tyst och blid,
som sänkt i andaktsro och söndagsfrid,
kring trappan lyser granrismattan glad,
och farstun smycka blanka björklövsblad.
På vägen kyrkfolk går i helgdagsdräkt,
man känner alla, hälsar vän och släkt,
man talar om hur årets äring står:
Gud ger oss ett välsignat år i år. —
Nu är allt veckans släp, all oro all,
så tysta ligga ladugård och stall,
och plog och yxor, arbetskärrans hjul
få njuta sabbatsro i bod och skjul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
