Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 338. Konsten — en glädjekälla. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beundra. Hon säger till sig själv: »Endast det allra bästa
är gott nog åt detta höga och vördnadsvärda, som jag älskar.»
Somliga säga: »Templet kan ej byggas nog
vördnadsbjudande. Altaret kan ej vara nog härligt smyckat med
sammet och silke, och de vackraste ädelstenar böra gnistra från
den kalk, som innehåller det allra heligaste.» Andra säga:
»Konungen styr och företräder landet. Att hans slott är
ståtligt och fyllt med vackra, dyrbara ting är därför till
allas vår heder och glädje.»
Men man vill ej blott med guld och ädla stenar pryda de
föremål, för vilka man hyser vördnad och beundran.
Människan söker också att i bild forma det, som föresvävar
hennes sinne såsom något ovanligt skönt, ädelt eller gripande.
De gamla grekerna beundrade människokroppens skönhet.
Då ynglingarna vid idrottstävlingar nakna sprungo i kapp
eller brottades, kände folket glädje och stolthet över att se,
hur kraftfulla och spänstiga de voro, dessa som en gång skulle
försvara landet. Och konstnärerna avbildade sedan i
marmor eller brons med förkärlek dem, som segrat i tävlingarna.
Under det skede av Europas historia, som kallas
medeltiden, fingo människorna andra föremål att beundra
och längta efter. Kristendomen lärde folken, att då Guds
son offrade sig på korset, skedde det mest betydelsefulla,
som någonsin ägt rum i världens historia, och Kristus,
den höga förebilden, mejslades i marmor eller snidades i trä,
hängande på sitt kors, ett vördnadsbjudande mål för de
kyrkobesökandes andakt. I bilden av hans moder, Maria,
funno konstnärerna uttryck för den ädlaste renhet och för
en moders kärlek och lidande. Hennes gestalt, som utrustades
med den högsta skönhet, prydde kyrkorna och hemmen.
Medeltidens väldiga domkyrkor blevo också av tidens bästa
konstnärer prydda med hela bibliska historien i bilder.
»De fattigas bibel» kallades dessa väggmålningar, ty alla
de, som ej haft råd och tillfälle att lära sig läsa, kände där
igen de heliga händelserna och hade både uppbyggelse och
glädje av konstverken.
Men vid sidan av den kristna fromheten levde hos de
omvända germanfolken deras urgamla styrka och hjälte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
