Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 339. Nutida svenska konstnärer. Av Carl G. Laurin - Georg von Rosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den tidens historiemålare älskade att återge sådana
händelser, som genom sin ovanlighet gjorde starkt intryck på
åskådaren. Mot den sägenfyllda, färgstrålande Orienten vände
de sig för att finna detta slags ämnen, och Rosen gjorde
därför en lång resa till Egypten, Palestina och sin
moders land, Grekland. Därunder målade och tecknade han
med stor iver. Han for sedan till Italien och fördjupade
sig där i grundliga studier av de gamla mästarna och
målade med den lugna jämvikt och den lust att göra sitt
allra bästa, som utmärkt honom under hela hans liv.
Han besökte också Paris. Men de moderna franska tavlor,
som tjugo år därefter skulle tjusa unga svenska målare, de
tilltalade ej von Rosen, ty han ansåg, att en tavlas ämne
är viktigare än det sätt, varpå den är målad. Hur tydligt
visar inte detta, att det icke finnes någon konstriktning, som
är den »enda rätta»! Rakt motsatta åsikter inom konsten
kunna var och en på sitt sätt vara ypperliga, fast deras
anhängare till en tid fördöma varandra. Så olika är nu en
gång människors smak.
Rosen hade under 1860-talet utfört förträffliga akvareller,
men hans första mästerverk var kanske det stora porträttet i
olja av den ståtlige fadern, den vänligt blickande greve Adolf
Eugénevon Rosen, som varit med om så mycket: slagits med
norrmännen 1814, ordnat den grekiska flottan, hjälpt John
Ericsson att utveckla uppfinningen av propellern och trots
starkt motstånd genomdrivit, att Sverige skulle få järnvägar.
I denna bild har sonen liksom nedlagt sin beundran och
tacksamhet. Det är ett aristokratiskt porträtt i detta ords
bästa mening, en bild, som talar om kroppslig och själslig
förfining men också om gott humör och gott huvud»
Georg von Rosen hör till de människor, som ha ett
aristokratiskt ideal. Det vill säga, att, då han tänker sig, hur
en man bör vara, skapar han i sitt sinne en gestalt, full av
stolthet och mod, ömtålig om sitt rykte, trogen sitt land,
med den yttre människan såväl som själen präglad av kultur
och förfining. 1 konsten har han funnit liknande gestalter
och själsfrändskap hos den förut nämnde spanske
konstnären Velazquez. Rosen har kopierat några av hans
95—221105. Läseboken. Parallelluppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
