Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 339. Nutida svenska konstnärer. Av Carl G. Laurin - Bruno Liljefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller träd, där de vistas. Härigenom undgå de ofta att
upptäckas av sina fiender. De djur däremot, vilkas färg alltför
mycket skiljer sig från omgivningens, bli naturligtvis
lättare ett byte för rovfåglar och andra fiender. Liljefors
älskar att återge spoven med dess silvriga, gråbruna
färgtoner bland tuvor och gräs av samma färg. Gärna visar
han också, hur en bit mark, där beckasinerna behändigt
röra sig bland vattenpussarna, så vackert och konstnärligt
med sina färger samstämmer med dessa fåglars.
Sällan ser man på Liljefors’ tavlor en människa. Ett par
gånger har han dock tagit med en jägare — någon gång har
jägaren t. o. m. fått vara ensam. Så på den Jägare
han målade 1894, och som nu finns i Nationalmuseum.
Jägaren står bland tallstammarna och lyss. Då notn ser denna
tavla, tänker man: Liljefors själv har det rätta örat och det
rätta ögat för naturen. De flesta av oss kunna gå igenom
en skog utan att höra och se det, som utgör den verklige
naturälskar&ns högsta glädje. Liljefors däremot ser med
naturälskarens och konstnärens dubbla skarpsynthet. Det
minsta lilla pip underrättar honom om vilken fågel som
finns i närheten. Den spräckliga tjäderhönan, som knappast
syns mot den mossbelupna barken, blir ej bara upptäckt
utan också beundrad av Liljefors. Han känner tjusningen
av att se den mäktiga fågelkroppen med tunga, smattrande
vingslag ge sig längre in i skogen. Det ligger en särskild
sorts skönhet i detta, och dess hemlighet är uppenbar blott
för naturälskaren och konstnären. Samma glädje har han
av att betrakta, hur uttrarna glida, nej rinna ner i vattnet
med något av kall grymhet över sig, då de blixtsnabbt
simma i kapp med fisken och hugga sina skarpa tänder i
rovet.
Liljefors tycker om djuren. Han är glad, bara han får se
dem, och han fröjdas, då han i den tidiga morgonstunden hör
orrars och tjädrars lek, hör änderna hemlighetsfullt snattra
i vassarna eller ser rävarna försiktigt tassa genom skogen.
Allt det där får Liljefors erfara, därför att han trives ute i
naturen och har ögonen med sig. Han är hemma hos sig,
kan man säga, då han ligger på skäret, där ejdrarna guppa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
