Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 339. Nutida svenska konstnärer. Av Carl G. Laurin - Prins Eugen - Christian Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljusen tindra som ädelstenar i skymningen bland master och
skorstenar med lyktradernas pärlband i bakgrunden borta
på Söder och Skeppsbron.
Blygsamt, ihärdigt och full av kärlek till sin konst har
denne fursteson diktat med sin pensel. Och därvid har han
icke själviskt tänkt blott på egen framgång och eget nöje,
utan han har arbetat med den starkaste känsla av ansvar
och besjälad av önskan att kunna göra något för det foJk
han tillhör.
Christian Eriksson.
Det är ett hårt arbete att forma stenen till konstverk.
Först har konstnären kanske grubblat och lidit, innan han
fått bilden utformäd i sin fantasi. Därefter har det gällt
att framställa den i lera. Men även den mjuka leran kan
vara motspänstig nog, hur flitiga och skickliga fingrarna än
äro. Sedan komma kanske tusentals kronor i omkostnader
för ett marmorblock och dess forslande. Det är ej blott en
svår utan också en dyrbar sak att göra en staty, och till
sist är det ändå ingen lätt sak att sälja den. Bildhuggeriet
är en svår och hård konst, en konst för män, för snillrika,
idoga och modiga män.
I Taserud nära Arvika i Värmland föddes Christian
Eriks-son år 1858. Hans far var möbelsnickare och jordbrukare.
Här liksom så ofta var det alltså ur en hantverkares hem, som
konstnären utgick. »Arbeta!» det var det stränga och
hälsosamma ord, som Christian ständigt fick höra av sin far, och
från det pojken var nio’ år, förtjänade han själv sitt bröd.
Det var hantverkare han först skulle bli, och han fick till
sin framtida lycka genomgå en grundlig utbildning först
hemma, sedan i Stockholm hos en möbelsnickare och
slutligen i Hamburg, där han arbetade i trä och silver.
Men hantverket sammanhänger nära med konsten.
Konstnären får ej högfärdigt skilja på fin konst och sämre
konst. Lika väl som en byst eller ett monument bör vara
ett konstverk, lika väl bör varje prydnadssten på ett hus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
