Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ute vid Lofoten. Efter Carl Schøyen - Saltströmmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och med de största skepp måste vid ebb- och flodtid vackert
lägga sig på behörigt avstånd och vänta, tills det signaleras
från en av öarna, att nu håller strömmen på att vända.
Då är fjorden farbar för en stund.
Men till och med när fartygen ligga och vänta, få de
vara på sin vakt, så att de icke komma för nära
Saltströmmen. Annars kan det gå dem, som det gick en båt från
Sulitälma, en malmlastad tusentonnare, som en gång kom
för nära strömmen, medan denna var på utåtgående med en
rasande fart. Kaptenen ansågs vara väl förtrogen med
strömförhållandena, eftersom han väl ett halvtjog gånger
hade manövrerat sitt fartyg genom fjorden. Men som han
nu ligger där och väntar med ångan uppe, börjar strömmen
driva fartyget åt sidan, så att han måste slå back. Ändå
skär sig skutan längre in i Saltströmmen, och snart
hjälper ingen manövrering mer — i ett nu ränner hon med
full fart på en holme. Passagerare och besättning lyckas
rädda sig i land. Fartyget vajar ännu en stund fram och
tillbaka på grundet, uppflängt och hemskt att skåda — så
glider det ut från land igen och stupar med hela sin
malmlast till botten. Och strömmen kretsar i virvlar som förut,
som om denna munsbit icke var något att hejda sig för.
När strömmen vänder, är det icke blott de stora
ångbåtarna, som våga sig fram i Saltenfjord; då komma också de
små fiskarbåtarna, strömbåtarna, med sina starkt buktade
för-och akterstävar, yrande ut från fjordens bägge stränder. Ty nu
skall det fiskas. Det kan bli både sej och torsk, det kan
bli sill och helgeflundra också, ja till och med en och annan
lax. Ty i Saltströmmen liksom i Malströmmen vimlar det
av fiskstim, som där finna mat i överflöd.
De djärvaste fiskarne ge sig ut, strax innan strömmen
ännu riktigt vänt, och hålla sig hela tiden ute vid randen
av de gröna, sugande virvlarna, ty där nappar det bäst.
Men rappt måste de manövrera, om de icke skola förlora
herraväldet över båten och störta utför vattenväggen ned i
det gapande, kokande svalget. Det finns folk, som varit
med om den färden, folk, som kan berätta, hur båten rest
sig på ända och stupat nedför branten. De ha känt, hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
