Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Vid Västerhavet. Efter Edv. Egeberg, Jens Bjerre m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fogade till en räddningsbåt, det tunna äggskal, som skulle
trotsa den rytande stormen och det dånande havet. Män
med barska, energiska drag sprungo vid sidan. Nästan alla
buro sydväst och räddningsbälte. Många händer, kraftiga,
barkade nävar, grepo båten. Den gled ned från vagnen och
fördes ut mot de kokande vattenmassorna, ut mot häxkitteln.
Allt gjordes klart. De flesta bådo en kort bön — och så
fram mot brottsjöarna, upp mot den svarta, hotande himmeln!
En regnby skulle snart öka stormens styrka och jaga upp
vattenmassorna ännu våldsammare. Tvekande stodo de stilla
ett ögonblick. Vore det icke bättre att vänta, tills byn gått
över?
Då högg skeppet därute, vred sig och krängde över.
Fiskarne tyckte sig höra, hur det knakade i skrovet, när
det famnades av en framvältande brottsjö. Nej, det kunde
icke hålla ihop länge! Rorsmannen gjorde ett tecken: det
var signal till kamp på liv och död.
De, som icke skulle ut med båten, drogo sig tillbaka
upp på stranden. Där blevo de stående och följde med
spänning varenda rörelse av båten. Genomvåta stodo de
där i decemberstormen, men inte en av dem hade en tanke
på den saken.
Längre upp på strandbrädden voro andra åskådare
samlade, främst kvinnor med bleka ansikten, med skräck i varje
anletsdrag. Stormen ven om öronen på dem, svepte om
deras bleka kinder, slet i deras halvt lösrivna hår och höll
på att rycka kläderna av kroppen på dem. De märkte det
icke; de hade ögonen hela tiden fastade på dem därute i
båten, maken, fästmannen, sonen. Bakom dem stodo andra,
däribland en del söndagsklädda människor från närmaste
stado.
Årorna böjde sig för starka armar, blodet var nära att
springa ut under naglarna på roddarna. Vattnet vältrade
över dem och dolde dem emellanåt, men åter höjde sig båten,
och på nytt gick det framåt.
Nu kom regnbyn och piskade dem. Sjön blev grövre
och oroligare. Båten stod stilla eller gick snarare till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
