Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Ur En berättelse från klitterna. Efter H. C. Andersen. Från danskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han tog hyra på ett fartyg och fick smaka på vad världen
har att bjuda, fiok pröva på hårt väder, svår sjö, elakt lynne
och- hårda människor. Han blev kajutvakt. Knapp kost,
kalla nätter, dagg och knytnävsslag vankades. Då var det
något i hans högadliga spanska blod, som kokade, så att
vreda ord skummade om munnen på honom. Men det var
nog klokast att svälja ned dem igen.
Den spanska kusten, hans föräldrars fosterland, själva
6taden, där de hade levat i välstånd och lycka, fick han se.
Men han visste ingenting om hem och släkt, och släkten
visste ännu mindre om honom. Den stackars skeppspojken
fick ej heller lov att gå i land förrän sista dagen fartyget
låg där. Då skulle det göras inköp, och han skulle släpa
varorna ombord.
Där stod Jörgen i sina usla kläder. De sågo ut, som om
de varit tvättade i diket och torkade i skorstenen. För första
gången såg han, klitternas barn, en stor stad. Vad husen
voro höga, gatorna trånga, och vad det vimlade av människor!
Det var ett skrål, ett skrik, ett klingande av klockor på åsnor
och mulåsnor, och kyrkklockorna ringde med. Där hördes
sång och musik, hamrande och bultande, ty varje yrke hade
sin verkstad i porten eller på trottoaren. Och så brände
solen så hett, och luften var så tung. Jörgen visste varken
var han gick »eller stod. Nu såg han mitt framför sig
domkyrkans väldiga portal. Ljusen strålade ut från de
halvdunkla valven, och en doft av rökelse trängde ut därifrån.
Även den uslaste tiggare i trasor vågade sig uppför trappan
dit in. Matrosen, som Jörgen följde med, tog vägen genom
kyrkan, och Jörgen stod inne i helgedomen. Brokiga bilder
strålade från gyllene grund. Guds moder med Jesusbarnet
stod på altaret mellan blommor och ljus. Präster i
högtidsskrud sjöngo, och vackra, grant utstyrda korgossar svängde
rökelsekar av silver. Det var en härlighet, en prakt att skåda:
den genomströmmade Jörgens själ och överväldigade honom.
Från kyrkan bar det av till torget, och han fick en hop
köks- och matvaror att släpa på. Vägen var icke kort. Han
blev trött, och så satte han sig att vila utanför ett stort,
präktigt hus, som hade marmorpelare, statyer och breda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
