Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Finlands svenskar. För Läseboken av P. Nordmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mark, med vars räntor skolor och andra nyttiga företag
understödjas.
En stor dag var för Finlands svenskar den oktoberdag
1919, då Åbo akademi invigdes för att återupptaga sin
verksamhet, som avbrutits år 1827 genom Åbo stads brand.
Det var mäktiga minnen från Sveriges stormaktstid, som i
denna stund strömmade emot alla dem, vilka från Sverige
och Finland kommit hit för att bevittna, huru Per Brahes
skapelse i staden vid Aura å skulle leva upp igen. Här
talade allt om hur en liten nation, i tro på sin rättvisa sak,
under hård kamp modigt strävat för att hålla sig uppe. Och
universitetets invigning var ett nytt vittnesbörd om en
kultur, som aldrig kan förkvävas, en livskraft, som aldrig kan
förvissna. Ty så stark har den svenska odlingen visat sig
vara på Östersjöns östra strand.
»I det gamla universitetets ståtliga högtidssal såg man
än en gång», skriver en deltagare från Sverige, »en lysande
högtidlighet. Vart man ser i bänkraderna, möter man kända
ansikten och bärare av kända namn — det tjänar till intet
att söka räkna dem — men framför allt ungdom, den nya
akademiens studentkår, ung och modig, stark och fri. Man
får tårar i ögonen av att se den. Gripande är det
ögonblick, då Finlands störste tonsättare, Sibelius, lyfter
taktpinnen över orkester och kör. Det är hans egen musik till
invigningskantaten: en storm, en fanfar, ett klingande
jubelrop. Man sitter trollbunden — så bryter bifallet löst.
Sedan talar högskolans rektor om akademiens uppgift. I
ord, som bäras av en kraftig övertygelse, avger han det
löftet, att Nordens yngsta högskola skall bli ett värn för
svensk kultur. ’Är svenskan bryggan, som förenar oss med
grannarna i väster, så är akademien brovakten, som skall
se till, att bryggan under inga omständigheter får förfalla’,
så lyda hans ord.
Många män från Finland, Sverige, Norge och Danmark
träda fram och vittna om att den skandinaviska
lyckofyr-väpplingen nu är funnen, och flera av dem bära fram stora
offergåvor på akademiens altare. En skänker en halv miljon,
en annan en hel, och en professor från Sverige säger: ’Tju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
