Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. *Finlands flagga. Av Zacharias Topelius - 14. Ur Vårt land. Av Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blås högt i vind, och fladdra fritt,
vår glada duk i blått och vitt,
vår ädla, finska flagga!
Flyg ung och djärv ur hamnens bädd,
i oceanens färger klädd,
till blåa böljors fragga!
Den livsminut,
du vecklas ut,
går Finlands namn
från hamn till hamn.
Blås högt i vind, och fladdra fritt,
vår glada duk i blått och vitt!
Zacharias Topelius
14. Vårt land.
Vinden blåser. Det susar i granarna. Varifrån kommer
du, friska vind med din svala andedräkt?
»Jag kommer från norr, från Lapplands fjäll. Jag föddes
i går i öde klyftor, vid gränsen av den eviga snön, och
prövar nu för första gången mina vingar på slätterna. Hej,
gosse, min resa var lång, ty ditt land är stort! Jag vill vila
en stund i.granens krona.»
»Ja, vackra vind, vårt land är stort. Du behöver nog
vila. Jag stod en dag på det höga berget där borta vid
sjön och såg runtomkring en omätlig krans av kullar och
dalar, skogar och sjöar, ängar och åkerfält, gårdar och
vildmarker. Då sade jag till mig själv: ’Allt detta är vårt! Det
är vårt eget land!’»
»Ja väl», sade vinden. »Men, stackars gosse, din syn når
ej långt. Ditt land är större, än himmelens rand på en
gång kan omfamna. Jag uppstod i går, innan solen gått
upp, och band på mina skuldror morgonrodnadens vingar.
Jag flög över de vida, ödsliga mossarna i Lappland. Jag
andades kärrens dunster och virvlade snön över renens horn,
där han med knakande fötter sprang över isen på Enare
sjö. Jag flög vidare och kom till det land, där det första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
