Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Stenkol. Efter Franz von Jessen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förstenad ormbunke från stenkolsperioden.
sin har sett. Sällsamma kräldjur av jättestorlek dväljas
i träskskogarna, än smygande som ormliknande drakar, än
hoppande som kängurur, än flygande som läderlappar från
en fantastisk jättevärld. De ändlösa skogarna ha vuxit och
vuxit, århundrade efter århundrade, med slösande yppighet.
Århundradena blevo till årtusenden. Stan^mar och grenar,,
blad och hushögt gräs dogo och sjönko i träsket.
Träskvattnets vågor slöto sig över släkte efter släkte av jätteskogar.
Och långsamt förvandlades de väldiga ormbunkarna till
det dyrbara ämne, som vi kalla kol. Av värme och ljus
är det fött, och självt alstrar det i sin tur värme och ljus.
mel av klängväxter som sakta gungande broar. Här finns ingen
väg eller stig. I ljuset och värmen från den strålande solen
skjuta jättestammarna högt upp i luften och breda ut väldiga
trädkronor över den ändlösa, hopsnärjda underskogen, som
lyfter sig upp ur träsket och helt och hållet döljer dess
slemmiga vatten, vari den befruktande förruttnelsen kokar
och bubblar.
Men inga blommor finnas, blott dessa gröna jätteskogar,
vilkas prakt och rikedom ingen mänsklig varelse någon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
