Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Westfaliska stålverk. För Läseboken av Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de glödande järnstyckena. Visslande, cigarrettrökande
uträtta de sina sysslor. Man kan icke annat än studsa, när
man ser en olivgul sydfransman med överlägsen sakkunskap
sköta maskineriet till en av jättehamrarna.
Vid en kanal, som förbinder Ruhr med Rhen, är
järnverkens stora hamn belägen. Här lasta pråmarna ut
järnmalm från Lothringen, som här möter den svenska
Kiruna-malmen. De väldiga kranarnas järnkäftar gräva sig ner i
stenhögarna, lyfta sig i ett grått moln av grus, svänga runt
och släppa rovet med ett öronbedövande oväsen i
järnvägsvagnarna, som skaka under de fallande massornas tyngd.
Allt emellanåt skär en gäll visselsignal genom malmens
hårda rassel.
På andra sidan kajen breder den väldiga fader Rhen
sina grå och gula vattenmassor med lastångare, bogserångare
och pråmar. Svart och tung ligger röken över vattenspegeln,
men i pråmskepparnas kajutfönster fägnas ögat av tulpaner
och fågelburar.
Det är liv och rörelse på vår strand, men på andra sidan
floden har industrien ännu icke fattat fot. Där sover ett
fredligt och frodigt landskap med svartbrokiga kor, som
beta på de lysande, gröna strandängarna och vada i den
höga vassen, med friska pilvallar och lummiga dungar kring
husen — ett holländskt eller skånskt landskap, som med
sina klara färger vederkvicker det svidande och efter
färgglädje törstande ögat.
Men det starkaste intrycket ge dock stålverken. Där
svänga de ofantliga äggformiga bessem erugnarna sina
brinnande bukar och eldsprutande gap. Där rinner stålet som
forsande bäckar. Där springa fram violetta, blåa,
rödbruna ljuskärvar och kasta sitt fantastiska skimmer över
hallarnas järnbryggor och bågvalv. Där spruta väldiga
kvastar av exploderande vita stjärnor mot himmelen.
Man står där tjusad, bländad, skräckslagen bland de sakta
vaggande jätteäggen. Man tycker sig känna, hur huden
krymper och förbrännes i hettan, och man vet icke, om man
skall räkna scenen till de himmelska eller de infernaliska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
