Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Paris. För Läseboken av Carl G. Laurin - 34. Silkesfjärilen. För Läseboken av Lars Gabriel Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid Seinestranden ser man det 300 meter höga Eiffeltornet,
en spindelväv av järn, en triumf för den moderna franska
ingenjörsvetenskapen. På tornet vajar trikoloren,
Frankrikes trefärgade flagga, i vilken staden Paris’ färger, blått
och rött, omge den vita, som är hämtad från den gamla
franska konungaflaggan.
Så ger utsikten över Paris betraktaren en känsla av i
vilken hög grad hela Frankrikes lysande historia
sammanfattas i denna stad, där så många människor rastlöst kämpat,
för att frihet, rättvisa och ordning skola kunna trivas
bredvid varandra.
Carl Gr. Laurin.
34. Silkesfjärilen.
Vem har ej med nöje betraktat de granna fjärilar, som
på våren och sommaren flyga omkring bland ängens och
trädgårdens blommor! De glädja vårt sinne och smeka våra
ögon, fast vi veta, att många av dem äro farliga skadedjur,
som, innan de fått detta sköna utseende, åstadkommit stor
förödelse på fruktträd och skogar, på ängar och trädgårdsland.
De flesta av dem äro emellertid alldeles oskadliga för oss
människor. De nässlor, som nässelfj ärilens larv förtär, unna
vi honom gärna; och det finns många andra fjärilslarver,
som ej göra mera ont än han. Ja, det finns sådana, som
äro till allra största gagn och därför vårdas och omhuldas
som nyttiga husdjur. Det är sillcesfjärilar nas larver. Genom
det silke de spinna omkring sig ha de för många folk och
länder blivit, vad fåret är för andra.
Det finns flera slag av silkesfjärilar, men den ojämförligt
viktigaste är den, vars larver leva av det vita
mullbärsträdets blad. I de länder, där denna fjäril lever i det fria,
lägger honan sina ägg på detta träds grenar. Äggen, vilka
äro stora som knappnålshuvud, utkläckas av solvärmen, och
ur vart och ett av dem kommer det fram en liten hårig, svartgrå
larv. Han har knappt hunnit fram i dagsljuset, förrän han
är hungrig, och hungrig är han sedan under största delen
av sitt liv. Med sina åtta par fötter kryper han om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
