Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Bland schweizare. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då vi en dag gjorde vårt första besök hos rektorn vid
folkskoleseminariet i närheten av byn — det är ett av
Schweiz’ förnämsta seminarier — blevo vi mottagna av en
nätt klädd tjänstflicka med en vit mössa på håret och ett
stort vitt förkläde. Vi frågade, om vi möjligen komme
olämpligt, om herrskapet kanske redan börjat middagen, men fingo
till svar ett glatt: »Nej, visst inte. Jag skall genast säga
till min man.» Så förvånade vi blevo! Det var tydligen
rektorns egen fru vi hade framför oss.
Senare gjorde vi hennes närmare bekantskap i hemmet.
Det fanns två barn där, en gosse på åtta och en flicka
på nio år, men frun skötte ensam det hela. »Ensam» är
dock orätt att säga, ty hon hade utmärkta små
hjälpkrafter i sin lilla Marianne och i Hans. Marianne, som var det
vackraste, friskaste lantbarn man kunde se, hade hela
vintern på egen begäran fått styra och ställa med frukosten,
innan hon gick i skolan. Klockan sex var hon uppe, gjorde
upp eld, satte på kaffet, ordnade med dukningen och var
sedan hela dagen pigg och glad i skolan, där hon för övrigt
var en av de bästa eleverna. — Efter måltiderna brukade
husmodern försvinna en liten stund med båda barnen, under
det mannen och vi sutto kvar och språkade. Det var
diskningen, som då undanstökades. — »Nå, men hur går det, då
ni är sjuk?» frågade jag henne en gång. »Åh», blev det
trygga svaret, »då hjälper förstås min man till. Han är
så praktisk och förståndig.»
Utan fara för överdrift torde man kunna påstå, att
skol-förhållandena i Schweiz äro en av de kraftigaste orsakerna till
den sociala jämlikheten. Här är folkskolan bottenskola:
rikemans och fattigmans söner sitta på samma skolbänk.
Vår vän seminarierektorn berättade, hurusom en bekant
till honom, en av Basels rikaste män, aldrig tillät, att hans
son gick annorlunda klädd i skolan än barnen av enkla
familjer. Snygg skulle han vara men därmed punkt. Och
till sitt framtida kall som stor fabriksägare skulle han
beredas ej blott genom en grundlig uppfostran i skolorna
utan också genom att i fabriken passera »graderna* precis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
