Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 48. Venedig. För Läseboken av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Republiken Venedig störtades år 1797, då fransmännen
under Napoleon besatte och plundrade staden. Ar 1866
införlivades landet med konungariket Italien, dit det både
genom språk och sympatier hörde.
* *
*
När man färdats över den nära en halv mil långa
järnvägsbro, som förbinder Venedig med fastlandet, och kommer fram
till stationen, stiger man ut vid Canale Grande. Den S-formiga
»stora kanalen» är fyra kilometer lång och ungefär sjuttio
meter bred. Den delar staden i en nordlig och en sydlig
del. Gångtrafiken mellan de två stadshälfterna försiggår
egentligen över Rialtobron, som sedan 1500-talet välver sin
marmorbåge över de framilande gondolerna.
Från gondolen stiger man direkt in i husen, ty i Venedig
finnas ej som i Amsterdam trädplanterade gator utmed
kanalerna. Mången tror därför, att man endast båtledes kan
komma fram i Venedig, men så är ej fallet, ty mellan
kanalerna utbreder sig ett nät av trånga gator och gränder. Canale
Grande är kantad med palats från medeltiden och nyare tidens
början. Vackrast är dess utlopp, nära San Marcoplatsen.
Liksom Katarina kyrkas kupol ger sin prägel åt inloppet till
Stockholm, så behärskas i ännu högre grad Canale Grandes
utlopp av kyrkan Santa Maria della Salute, som även den
är byggd vid 1600-talets mitt.
San Marcoplatsen, »Piazza di San Marco», är Venedigs
medelpunkt. Den är lika bred och dubbelt så lång som
borggården på Stockholms slott och belagd med
marmorplattor. På tre sidor är den kringbyggd av svartnade
marmorpalats med öppna gallerier, till vilka bodar och kaféer
vetta. Både de och själva gallerierna äro omtyckta av de
promenerande. Platsens ena kortsida begränsas av San
Marco-kyrkan. Dess inre överträffar i gedigen prakt men också
i stämningsfullhet alla kyrkor i världen. Väggar och tak
prydas av urgamla mosaiker och konstrikt hopfogade
glasbitar i olika färger, som avbilda de heliga händelserna.
Denna kyrka har kallats ett kristenhetens juvelskrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:30 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lffsp/51/0264.html
