Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48. Venedig. För Läseboken av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
näma och högtidliga blicka statsmän, fältherrar och doger
ned från porträtten, och en jättetavla föreställer Venedig i
gestalten av en drottning, tronande på jordklotet med
Rättvisan och Freden vid sin sida.
I dogepalatset skipades rättvisa och fälldes domar. Och
fängelset låg ej långt från domstolen. Sedan de fängslade
fått sitt öde beseglat, fördes de över Suckarnas bro till
underjordiska fängelsehålor eller till de ohyggligt heta
blykamrarna under dogepalatsets blytak.
Venedigs historia är fylld av stordåd men ock av
grymheter och orättvisor, och dessa bilda den mörka bakgrunden till
den venetianska ståten och rikedomen. Men folket med sitt
sydländskt glättiga humör fäste sig icke mycket vid om
någon storman, som stött sig med de styrande, fick undergå
en kvalfull tortyr och sätta livet till.
Dogepalatsets ena sida vetter mot havet. Här har man den
härligaste utsikt över vida vattenytor, öar och ståtliga kyrkor.
Då solen sjunker i havet och dess sista strålar färga
vågor och stad, då tänker man på alltings förgänglighet
men också på att en sagolik rikedom och skönhet skapats
av Venedig. I denna stad har västerländsk flit och
företagsamhet blandats med Österlandets praktlystnad och
fram-bragt något enastående, som ännu tjusar världen.
Venedig räknade under sin storhetstid 200,000 invånare.
Antalet har nu nedgått till 150,000. Det har genom tiderna
berättats så mycket om Venedigs prakt, att nog mången trott,
att palatsen i den härliga staden voro av guld. På senare tider
har det däremot talats så mycket om stadens förfall, att
mången nu föreställer sig Venedig som en plats med förvittrade
gamla hus vid illaluktande kanaler. Det är sant, att i
regnväder och rusk palatsen se svarta och smutsiga ut, även om
de äro byggda av marmor, och då en död katt kommer
flytande i kanalens nersmutsade vatten, blir betraktaren
obehagligt berörd. Men ser man staden i strålande sol, som
förgyller kyrkornas kupoler och kommer marmorbyggnaderna
att glänsa vita under en mörkblå himmel, ser man de vackra
och glada människorna, då tänker man, om det också är
djupaste vardag: »Här är fest och glädje.» Och glider man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
