Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 51. På vulkanisk mark. För Läseboken av Carl Grimberg - Vesuvius’ utbrott år 1906
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram ur kratern och ödeläde flera små städer. Den tog
åtta tusen människors liv. I fem dagar varade denna fasans
tid. Då äntligen rökmolnen började skingras, såg man, att
berget åter ändrat utseende. En stor del av kraterkäglan
hade nämligen störtat in.
På senare tiden har knappast ett årtionde gått utan något
utbrott av Yesuvius. De våldsammaste utbrotten ha alltid
förändrat bergets form och höjd.
Den 6 april 1906 gick följande telegram från Neapel ut
över världen: »Man väntar här varje ögonblick stora
vulkaniska utbrott från Yesuvius. Bland befolkningen i nejden
råder panik. Kyrkorna äro överfyllda av förtvivlade
människor.»
Alltsedan april 1872, då ett stort utbrott ägde rum,
hade vulkanen förhållit sig lugn. Men den 4 april 1906
hade det börjat igen med en bred, mörk rökpelare, som steg
upp ur kratern och skakade ut sin aska över Neapel.
Följande dag bildades en ny öppning i berget, och ur denna rann
en lavaström i riktning mot Pompeji och Boscotrecase.
Sedan kommo olycksbuden slag i slag. Den 7 april
telegraferades från Neapel: »Lavaströmmen ur den nya kratern
anställer stor förödelse på vingårdarna. Den rör sig hastigt
framåt och är nu blott tre kilometer från Boscotrecase.
Befolkningen där är mycket orolig. I Neapel fortfar
askregnet.»
Obeveklig som ödet hade den glödande strömmen under
nattens lopp mer och mer närmat sig den blomstrande lilla
staden, blomstrande — hur länge? Till i morgon eller
övermorgon?
Dagen går, och natten faller på igen. Yid midnattstid
skakas marken under ett våldsamt dån, och från Yesuvius’
krater skjuter en eldkvast högt upp i luften. Så blir allt
åter lugnt. Men ur ångestfyllda bröst stiger ett gällt och
tusenstämmigt skri: »Elden! Elden!»
Detta ögonblick har avgjort Boscotrecases öde.
Lavaströmmen sätter sig åter i rörelse med oemotståndlig makt,
knastrande och sprakande. Den rullar fram från hus till
hus. Den krälar i hälarna på de flyende, som nu tänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
