Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 51. På vulkanisk mark. För Läseboken av Carl Grimberg - Vesuvius’ utbrott år 1906 - Messinas förstöring år 1908
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott på att springa, springa vilt för att rädda det enda,
som återstår dem: livet. Med knapp nöd hinner man rycka
de sjuka och ålderdomsskröpliga ur deras sängar och rädda
dem. Himlen är flammande röd, och människorna äro nära
att försmäkta i den gräsliga hettan.
Snart finns Boscotrecase ej mer. Dess tusen små hem
ligga i grus och spillror. Med två mäktiga armar har den
svavelångande strömmen gått fram genom staden, ett par
hundra meter bred och 4—5 meter djup. Byggnader,
murar, träd, allt har den slutit i sitt dödsbringande famntag.
Ett ändlöst tåg av vagnar med vettskrämda flyktingar rör
sig på alla vägar från Vesuvius, och överallt, där det drager
fram, rycker det med sig nya skaror, som frukta det värsta.
Ensamt till Neapel ha 150,000 stackars människor flytt från
hem och härd. »Man kan ej längre känna igen det soliga,
glada Neapel. Allt är grått i grått, upplyst endast av
röda flammor och hemska blixtar. Då och då lyser
solklotet igenom askmolnen med blodröd färg, utan strålar,
utan glans.»
På morgonen den 8 april telegraferade direktören för
observatoriet på Vesuvius: »Vesuvius’ verksamhet
tilltager oavbrutet. I går och i natt var den fruktansvärd.
Vitglödande lavablock slungas i massor upp ur kratern till
en höjd av 800 — 1,000 meter. Observatoriet skakar i sina
grundvalar. Det blir snart nödvändigt att lämna
byggnaden.»
Men då var det värsta överståndet, och småningom lugnade
sig åter naturkrafterna.
Messinas förstöring år 1908.
I trakterna på ömse sidor om Messinasundet går knappt
ett år utan jordskalv. Dessa jordbävningar bruka dock ej
åstadkomma någon större förödelse, och därför fäster sig
folket icke så mycket vid dem. Men alltid inträffar det
någon gång under varje århundrade, att jordskalven bli
våldsamma och ödelägga, vad människor byggt upp. Den mest
förhärjande av dessa katastrofer, kanske den fruktansvärdaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
