Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 53. Konstantinopel. Efter Edmondo de Amicis. Från italienskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elfenben inlagd bärstol, ur vilken en armenisk dam blickar ut.
På den ena sidan går en beduin, insvept i en vit mantel, på den
andra en gammal turk i muslinsturban och himmelsblå kaftan.
Bredvid honom rider en ung grek. Därpå kommer en dervisch
med stor, kägelformig hatt och en kåpa av kamelhår. Han viker
åt sidan för att giva plats åt ett europeiskt sändebuds ekipage
med en rikt galonerad förridare. I en turkisk vagn, målad
med blommor och fåglar, ser man några haremsdamer sitta,
klädda i grönt och violett och höljda i stora, vita slöjor.
Efter vagnen komma en barmhärtighetssyster från ett
hospital i Pera, en neger, som bär en apa, och en arabisk
sago-förtäljare, klädd som trollkarl. Det hela är som ett
kaleido-skop av folkslag och med en sådan rikedom på bilder och
färger, att ögat ej hinner följa med.
För att hämta sig gör man bäst i att gå in i en av de
tusen smala gränder, som slingra sig uppför sluttningen av
Stambuls kullar. Här råder den djupaste stillhet, och man
kan i ro betrakta den hemlighetsfulla Orienten. Här har allt
en äkta österländsk prägel. Alla byggnader äro små trähus med
olika färger. Den första våningen skjuter ut över
jordvåningen, och den andra skjuter i sin tur ut över den första.
Fönstren äro förbyggda med ett slags balkonger, försedda med
glasrutor och tillslutna med ett fint och tätt trägaller.
Stundom är gatan så trång, att de utskjutande övre våningarna
nästan beröra varandra. Man kan då gå en god stund under
valvet av dessa människoburar, där turkinnorna tillbringa
en stor del av dagen, och från vilka de se blott en smal
strimma av himmeln. Alla dörrar äro stängda, alla fönster i
jordvåningen försedda med galler. Allt andas misstroende,
och det känns, som ginge man genom en stad av kloster.
Dessa ödsliga gator leda ut till små torg, vilka vanligen
äro nästan helt och hållet överskuggade av en stor platan.
På den ena sidan står en springbrunn, vid vilken kameler
vattnas, på den andra ett kaffehus med en rad dynor
utbredda framför ingången, på vilka några turkar sitta och
röka. Nära dörren växer ett stort fikonträd, omslingrat av
vinrankor, som sakta gunga för vinden. Mellan bladen
ser man Marmarasjöns fjärran blå och däröver några små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
