Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 54. Den ryska stäppen. Efter Holger Lassen m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54. Den ryska stäppen.
Med sina enformiga vidder påminner den sydryska
stäppen om tnndran längst i norr. Bägge sakna de skog.
Endast låga, utefter marken krypande växter förmå uthärda
stäppens brännande, allt förtorkande sommarhetta liksom
tundrans fruktansvärda köld och vinterstorm ar.
Det är vårsolens strålar, som väcka stäppens växter till
liv. Smältvattnet från snön genomdränker marken, så att
den blir som en svart dy välling. Nu är det nästan
omöjligt att taga sig fram där. Men i april börjar vattnet sjunka
undan, och då kommer stäppens skönaste tid. Som genom
ett trollslag kläder den sig i blomsterskrud. Krokus,
narcisser, hyacinter, tulpaner och andra liljeväxter spira ur
den fuktiga, varma jorden. Alltsedan sommarens heta dagar
ha lökarna legat sovande i jorden, men nu suga de till sig
vatten, och av sin sparda näring bilda de blommor, en
ändlös matta av gult och vitt, rött och blått i olika skiftningar.
Men redan i mitten av maj är blomsterprakten förbi.
Då fägnas ögat i stället av ett grönt grästäcke, som växer
allt högre. Luften är frisk och mild och himmeln klar. Små
pigga springråttor dyka upp än här, än där, men vädra de
någon fara, så försvinna de med blixtens hastighet i långa,
kraftiga språng fram över fältet. Utanför sina hyddor sitta
liksom små dockor de näpna små jordhararna med
framtassarna tryckta mot bröstet. Plötsligt flyger en rovfågel
förbi — ett pipande varningsljud höres, och de påpassliga
små gnagarna äro spårlöst försvunna.
Men dag för dag stiger solen högre på himmeln, och vårens
ljuvliga tid följes av sommarens tryckande värme. Den
upphettade jorden rämnar härs och tvärs. Den törstar efter
vatten, men ingen regndroppe faller, fastän åskan då och
då mullrar i höjden. Blodröd höjer sig solen över horisonten,
och blodröd går den ned. Mot middagen antager himmeln
en blek färgton, ty luften fylles av vattenångor från haven,
floderna och brunnarna. Stäppen förlorar sin grönska och
blir brun eller svart, liksom hade en förtärande eld gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
