Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 56. Bland ryska bönder. Efter Ida Bäckmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Manja var färdig med rengöringen av rummet, gick
hon och tog på sig ett rent förkläde, varefter hon slog sig
ned bredvid oss på bänken, alltjämt tigande — en allvarlig
tystnad.
Modern berättade nu, att hon utom dessa två små barn
hade tre döttrar, vilka arbetade i en närbelägen fabrik, och
två söner, som hjälpte fadern med jorden. De hade i år
fått det så lyckligt vid utskiftningen av byns jord, att en
av deras lotter låg alldeles invid stugan, och på denna
arbetade för tillfället mannen och sönerna. Hon hade nu hela
sista timmen väntat, att de skulle komma in, sade hon.
Tunga steg från det yttre rummet gåvo också tillkänna,
att hon ej längre väntade förgäves. Husbonden inträdde,
storväxt och grov. Sönerna tycktes vara en smula skygga
för oss främlingar, och sedan de hälsat, drogo de sig genast
ut i det andra rummet.
Mannen skakade hjärtligt hand med vår tolk och även
med oss, då han hörde, att vi voro hennes vänner. »Varför
kan du ej lära dem att tala språket?» sade han förebrående
till henne, då han märkte, att han ej kunde förstå våra
ord, utan att hon först översatte dem för honom.
»Ni går därute och släpar och arbetar. Är det inte svårt
att stå ut med det en så het dag som i dag?» frågade vår tolk.
»Att arbeta är ju vår sak», sade han stillsamt och bjöd
oss fram till samovaren för att få te. »Än är vädret varmt,
än kallt — alldeles som Gud vill.»
Vi frågade honom, vad han tyckte om det årliga
ombytet av jordlotter.
»Varför skulle inte det vara bra? De, som har ordnat
om det, förstår väl den saken. Oss tillhör det att ta emot
de jordlotter vi får och bruka dem.»
Hans ögon foro med milt allvar över oss, under det han
hällde nytt te i sitt glas.
»Men var det inte fördelaktigare, om ni år efter år fick
bruka samma jordstycke. Då kunde ni ju göra förbättringar
där, så att det gav er rikligare skörd», framkastade vi.
’ »Det vet Gud>, sade han. »Han ger gröda åt vem han
vill.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
