Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 59. Vegas färd kring Asien och Europa. Efter Th. M. Fries, A. E. Nordenskiöld, H. Simmons, Anton Stuxberg m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Semlja, där man gjorde bekantskap med samojederna. Ett
par andra fartyg seglade ända in i Karahavet, den så
illa beryktade »iskällaren» öster om Novaja Semlja. Men
sedan tappade man lusten att tränga fram vidare i dessa
öde nejder. Engelsmännen upphörde alltså med arbetet på
att finna en nordostpassage runt Asien.
Mot 1500-talets slut gjorde holländarna nya försök. Men
längre än in i Karahavet kommo ej heller de. Sedan blev
det ryssarnas tur. Deras upptäcktsfarare uträttade mycket
för att göra ishavstrakterna mera kända. Men hård blev
kampen mot köld och brist på tjänlig föda. Många voro
också de fartyg, som skruvades sönder av isen.
År 1728 följde dansken Bering med en rysk expedition
från östra Sibirien. Han upptäckte då det breda sund, som nu
bär hans namn. Under en senare resa lyckades han segla
över sundet till Amerika, men på återvägen strandade fartyget
på en obebodd ö. Då hade skörbjuggen angripit folket ombord
så svårt, att många dogo, innan man hann föra dem i land.
Andra avledo kort därefter. Bering blev själv ett av offren.
Att ej hela expeditionen omkom berodde på att Beringsön,
såsom den nu heter, hade ett ovanligt rikt djurliv. De
sjuka kunde därför få hur mycket färskt kött som helst.
Det egendomligaste villebrådet var en sorts valrossliknande
djur, som livnärde sig med havsalger vid öns stränder.
På land var det gott om blårävar, som annars äro så
sällsynta. Det fanns sådana massor av dessa värdefulla
pälsdjur, att de skeppsbrutna ideligen oroades av dem. Men när
pälsjägare väl fått nys om vilka rikedomar man kunde vinna
här, dröjde det ej många år, förrän Beringsöns rika djurliv
var nästan utrotat.
Tack vare de ryska expeditionerna till Asiens nordkust
blev denna del av världen småningom känd och kartlagd.
Det hade visat sig, att havet utanför denna kust var
uppfyllt av grund och is, och att det ständigt hemsöktes av
dimmor. Att här söka leta upp en sammanhängande farled
ansågs därför lönlöst. Nordostpassagen tycktes alltså vara
en omöjlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
