Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 70. Kanzo Utschimura. För Läseboken av Anna Sörensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lärare. Men han fick också lära sig att vara fridsam
och mild. Ehuru fadern behandlade de hedniska gudarna
med förakt, trodde Utschimura, att i vart och ett av de
otaliga templen bodde en gud, som kunde hjälpa mot ett
visst slag av ont. Han bad ofta till den gud, som kunde
bota tandvärk. Han vände sig också till vetenskapens och
skrivkonstens gud och bad honom om hjälp, att hans
skrivstil skulle bli vackrare och hans minne bättre. I ett
tempel delade väktarna ut blad med bilden av en svart korp,
som var gudens sinnebild. Den, som ljugit och sedan åt ett
sådant blad, skulle ögonblickligen få blodstörtning.
Utschimura åt många gånger sådana blad för att visa, att han
talade sanning, när hans kamrater inte ville tro honom.
Den ene guden förbjöd ett, den andre ett annat.
Utschimura gick i ständig ängslan, därför att det fanns så många
gudar att göra till viljes. Men det besvärligaste var, säger
han, att läsa böner till dem alla, så ofta han gick förbi deras
tempel. »Antalet gudar, som fordrade tillbedjan, ökades
dagligen, och min själ fann det snart omöjligt att leva alla
till behag», säger han.
En söndagsmorgon frågade en skolkamrat Utschimura,
om han ville gå med till ett ställe, där kvinnor sjöngo och
en man stod på en upphöjd plats och skrek och väsnades.
Det var den kristna gudstjänsten han beskrev på det sättet.
Utschimura följde med. Han trivdes bland de vänliga
människorna. En gammal engelsk dam började lära honom
engelska, och han tyckte om sången och berättelserna, så att
han ofta kom tillbaka.
Några år senare blev Utschimura lärjunge i en
lantbruks-högskola. En amerikansk lärare där hade väckt till liv hos
de studerande japanerna en verklig hänförelse för Kristus.
Till sist var Utschimura den ende, som icke ville överge
sina fäders religion. Men de äldre kamraterna lämnade honom
ej i fred. Slutligen så gott som tvang man honom att
underskriva en kristen trosbekännelse. Utschimura säger om
detta: »Jag frågar mig mången gång, om jag gjorde rätt i
att låta tvinga mig, men jag var ju endast sexton år, och
de andra ynglingarna, som nödgade mig att vara med, voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
