Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 70. Kanzo Utschimura. För Läseboken av Anna Sörensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla mycket större än jag. Så tog jag alltså mitt första
steg på kristendomens väg mot min vilja och — jag får
bekänna det — även i någon mån emot mitt samvete.»
Snart blev det dock sanning och mening för Utschimura
i den nya tron. Han fick nu lära sig, att det fanns endast
en Gud och icke många, icke åtta miljoner, som han förut
trott. Vilken befrielse det var för honom, berättar han på
följande sätt: »En Gud och icke många, det var ett glatt
budskap för min själ. Nu var jag icke längre tvungen att bedja
en lång bön till guden i vart och ett tempel, som jag gick
förbi. Nu gick jag stolt förbi med högbur et huvud och lätt
samvete. Ingen gud i dessa tempel kunde straffa mig för
uraktlåtenhet att bedja, ty jag visste, att gudarnas Gud
skyddade mig. Tron på en Gud gjorde mig till en ny
människa. Jag kände mig stärkt och fri och strövade glatt
omkring på fälten och i bergen. Jag gladde mig åt
blommorna på marken och fåglarna i luften och sökte i naturen
gemenskap med naturens Gud.»
Sedan Utschimura och sex av hans kamrater blivit döpta,
började de komma tillsammans varje söndag för att fira
gudstjänst. Var och en var präst i tur och ordning. Denne
fick ta plats på en tunna, vilken tjänstgjorde som predikstol,
medan de övriga efter japansk sed sutto på golvet. Så höllo
de tillsammans i fyra år, tills de avslutat sina studier.
Just vid denna tid ägde en stor förändring rum i Japan.
Japanerna började förstå, att de måste försöka få del av
Västerlandets kunskaper och färdigheter. En ny tid började
för Japan med järnvägar och ångfartyg, elektricitet och
maskiner, post och telegraf. Utschimura och hans kamrater
skulle nu försöka bidraga till att utnyttja fosterlandets
hjälpkällor. Men mitt i den världsliga kallelsen ville de vara
predikanter och missionärer. De beslöto att bilda en alldeles
självständig församling. Men deras inkomster voro ännu så
små, att de måste försaka och offra mycket for att kunna
lägga av något av sin lilla lön. Slutligen lyckades de dock
skaffa sig en egen församlingslokal.
Utschimura fick emellertid icke stanna i denna frid. Han
började, trots all hänförelse i den unga församlingen, känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
