Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 71. En kungakröning i Siam. Efter prins Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vördnad. De kräla fram på händer och fötter för att betyga
Hans Maj:t sin landsändas orubbliga hängivenhet.
Slutligen kommer det stora ögonblicket — det är så tyst i
salen, att man skulle kunna höra en knappnål falla till
marken. Långsamt och högtidligt lyfter konungen den gamla
juvelblixtrande, spetsiga kronan från hyendet och sätter den
på sitt huvud. Så kröner han sig själv med Buddas nåde
till alla siamesers herre och envåldshärskare. Knappt är
detta gjort, förrän alla utbrista i högljudda leverop. Trummor
och snäckor trakteras livligare än någonsin, och utanför på
slottsgården blåsa femton militärorkestrar oavbrutet den
siamesiska folksången. Kanonernas salutskott dåna, så att
trumhinnorna dallra, och i vartenda tempel i hela landet
ringa klockorna utan uppehåll under en timmes tid.
Härefter är själva kröningen slut, och konungen går
fram till ett stort öppet fönster, förhängt med tunga
guld-draperier, för att mottaga menighetens hyllning. Liksom
träffat av blixten faller folket, som är församlat utanför,
ned på marken under åkallan och jubelrop.
* *
#
En av kvällarna under kröningsveckan var anslagen till
stor illumination av staden och floden med ty åtföljande
fyrverkeri. Det fanns icke ett hus, icke en byggnad, som
ej på ett eller annat sätt iklätt sig en lysande skrud, och
på alla gårdar och öppna platser sprakade det av ryska
smällare, kväkande grodor och allt, vad dessa eldfräsande
anordningar heta. ’Envar sin egen fyrverkare’ är
siamesens lösen. Bäst av allt lämpar sig dock den blanka
flodens vattenspegel till dylika eldfester, och där försiggick
också det mesta av festen denna afton. Längs stränderna
glittrade långa, skimrande pärlband av kulörta papperslyktor
eller små lampor med kokosolja. På floden rörde sig ett
brokigt virrvarr av upplysta båtar, varifrån den ena
svärmaren efter den andra kastades i vattnet, spottade, lyste
och försvann. Men vackrast av allt var dock, när en flottilj
av Siams gamla drakskepp, landets forna krigsfartyg, kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
