Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 73. Moti Gujs strejk. Av Rudyard Kipling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Chihun dunkade på Moti Gujs kala hjässa, som en
sten-sättare hamrar på gatstenen. Moti Guj trumpetade ljudligen.
»Stilla, du hund från urskogen! Chihun är nu din mahout
i tio dagar. Säg nu farväl åt mig, du djur efter mitt sinne,
min herre och min kung! Du pärla bland elefanter, Du
hjordens lilja, var rädd om din dyrbara hälsa! Yar hygglig!
Adjö!»
Moti Guj slog snabeln om Deesas liv och svängde honom
runt två gånger. Det var hans sätt att säga farväl åt
husbonden.
»Efter det här kommer han att arbeta», sade Deesa till
plantageägaren. »Får jag gå nu?»
Plantageägaren nickade, och Deesa dök in i skogen.
Moti Guj begav sig till planteringen och fortsatte att gräva
upp stubbar.
Chihun behandlade Moti Guj mycket väl, men elefanten
kände sig ändå mycket ensam och olycklig. Chihun gav
honom godsaker och kliade honom under hakan. Chihuns
lilla pojke jollrade med honom, och Chihuns hustru kallade
honom sin älskling. Men Moti Guj var född ungkarl
alldeles som Deesa. Han begrep sig inte på familjelivets
fröjder. Han önskade endast, att hans tillvaros ljus skulle
komma tillbaka. Han längtade efter supen och den rusiges
sömn, efter de häftiga slagen och de häftiga smekningarna.
Men i alla fall arbetade han duktigt, och plantageägaren
kunde inte nog förvåna sig över honom.
Under tiden hade Deesa drivit efter landsvägarna och
till slut stött på ett bröllopsfölje av sin egen Hast, och
under dans och dryckjom hade han alldeles tappat
räkningen på dagarna.
Så kom den elfte dagen, och ingen Deesa syntes till.
När Moti Guj som vanligt skulle föras till dagens släp, ryckte
han sig lös, höjde smått på sina väldiga skuldror och
avlägsnade sig som en, den där vet sig upptagen på annat håll.
»Ptro! Ptro! Kom tillbaka!» skrek Chihun. »Kom hit och
sätt mig på din nacke, du vanskapta kräk! Kom tillbaka, du
bergens glans, du Indiens prydnad, annars skall jag hacka
varenda tå av din tjocka framfot!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
