Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 75. Hinduänkornas vän. För Läseboken av Anna Sörensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot indiskt bruk, icke blivit bortgift som barn. Men efter
broderns död ingick hon äktenskap med en advokat. Mannen,
dog emellertid efter blott ett och ett halvt år. Nu stod
Ramabai ensam med en späd dotter. Hon började åter att
hålla föredrag. I dessa talade hon för att de unga ilickorna
skulle få undervisning och vände sig kraftigt mot
barnäktenskapen. Yid denna tid tillsatte engelska regeringen en
kommitté för att undersöka uppfostringsväsendet i Indien.
Ramabai kallades till denna kommitté och fick utveckla sina åsikter
inför den.
För att skaffa sig ökade kunskaper beslöt hon att besöka
England. Redan i Indien hade hon lärt något känna
kristendomen. Under vistelsen i England kom hon till insikt om
dess sanning och lät döpa sig. Yad som alldeles särskilt
drog henne till kristendomen var, att hon såg, hur de kristna
sökte hjälpa sådana, som sjunkit ned i laster. Hon frågade,
varför de gjorde det, och fick höra berättas om Jesu kärlek
till syndare. Något sådant hade hon aldrig läst om i
hinduernas heliga skrifter. Ramabai gör också en annan
jämförelse mellan dessa böcker och evangelierna. Hon skriver:
»Hinduernas heliga skrifter giva oss föreskrifter att älska
men Jesus skänker oss nåd att utföra dessa bud. Yilken
himmelsvid skillnad är ej detta!»
Efter en tids vistelse i England blev Pandita Ramabai
inbjuden att besöka Amerika. Där stannade hon i nära tre år.
Hon använde tiden till studier men höll därjämte ofta föredrag
om den indiska kvinnan. Därigenom hoppades hon väcka
intresse för det reformarbete, som det var hennes innerligaste
önskan att få gripa sig an med. För samma ändamål utgav
hon en bok med titeln »Kvinnan inom Indiens högre kaster».
I den skildrade hon barnäktenskapens elände och änkornas
lidanden. Där lade hon ocksä. fram sin plan att grunda en
uppfostringsanstalt i Indien för unga änkor, för att dessa
sedan skulle kunna gå ut som lärarinnor. Hon lyckades
också väcka intresse för sina planer. En förening bildades
för att hjälpa henne.
Liksom hon var angelägen om att för egen räkning behålla
sitt lands seder i fråga om kläder och föda, så ville hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
