Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 87. Charles Gordon och hans kamp mot slavhandeln i Afrika. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ven. Och någon ändring för framtiden syntes ej vara att
hoppas på. Då beslöt han att anhålla om sitt avsked. Han
kunde ju också med skäl tycka, att han till en rätt
väsentlig del fyllt sin uppgift, och kände, att han efter dessa tre
långa år »utan en enda söndag» behövde få vila en tid.
Kediven biföll Gordons anhållan. Det var rent
ovärderliga tjänster han gjort denne. Utom det att han lagt ett
väldigt nytt område — sjöområdet — under hans spira,
hade han tryggat såväl detta som de gamla egyptiska
områdena genom säkra, befästa platser med regelbundna
kommunikationer emellan sig. Fred och lugn hade han
åstadkommit bland negerstammarna i Nildalen, så att dessa frivilligt
sålde kött och elfenben till militärstationerna. Han hade
också lämnat ett stort tillskott till kedivens skattkammare,
och detta utan utpressningar. Slutligen hade han även
öppnat segelleden mellan Gondokoro och de stora sjöarna.
Sitt namn som berömd geograf hade han vunnit bland
annat genom sin kartläggning av Yita Nilen från Kartum
och till Viktoria Njansa.
Men viktigast av allt var, att han hade undertryckt
slavhandeln längs hela Nilen.
Omkring tjugo år senare fick Charles Gordon låta sitt
liv i Afrika för just denna svarta befolkning, som han
älskat så mycket och ömkat sig över. Ar 1884 kallades han
av den egyptiske kediven att bistå honom i kampen mot
en fanatisk upprorsledare i Sudan, vilken utgav sig för att
vara en Mahdi, d. v. s, en av Gud utsänd profet. I spetsen
för en stor arabisk styrka lyckades Mahdin i slutet av år
1884 innesluta Gordon i Kartum, och då äntligen i januari
1885 efter en lång och bitter väntan de engelska trupper
anlände, som utrustats till Gordons bistånd, vajade Mahdins
baner på palatset i Kartum . . . Två dagar förut, den 26
januari 1885, hade staden fallit och Gordon dödats av de
framstormande araberna.
Sorgen över Gordons död var gränslös såväl bland hans
svarta vänner som i England. Det var icke blott en skicklig
härförare, ett organisatoriskt snille England förlorat utan
en av sina bästa söner, en riddare utan vank och tadel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
