Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 88. I Mahdins våld. Ur »Genom öknen», berättelse av H. Sienkiewicz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sände dem längre uppåt Nilen till Faschoda. I själva verket
var detta dock detsamma som en dödsdom, ty i det osunda
Faschoda dog folk som flugor av febersjukdomar.
Redan på vägen dit hände en stor olycka. Gamla Dinah,
som redan i Omdurman känt sig klen, blev plötsligt
vanmäktig och föll av kamelen. Först mot kvällen återfick
hon sansen och tog då under många tårar avsked av sin
kära lilla Nell. En stund därefter drog hon sitt sista andetag.
På resans sjätte vecka anlände karavanen med Gebhr
som ledare till Faschoda. Idris hade blivit sjuk i
Omdurman och måst lämnas kvar där. Men Faschoda hade
tre dagar förut härjats av eldsvåda och var nu endast
en ruinhög. Och den sudanes, till vilken barnen skulle
överlämnas, var ute på slavjakt i bergstrakterna sydost om
Nilen.
Det gällde för Gebhr och Kamis att söka reda på honom,
ty de voro angelägna om att snart få ut den väntade lönen
för sitt barnarov. Således måste St as och Nell ut på nya
irrfärder. Kamelerna kunde nu ej användas längre utan
ersattes av hästar, på vilka araberna samt Stas och Nell
skulle rida. Men två negerslavar, ynglingen Kali och den
lilla flickan Mea, som Gebhr förde med sig, fingo vandra
till fots. Tält och livsförnödenheter lastades på en åsna.
Den stackars Kali blev jämt och ständigt misshandlad
av sin elaka herre. På natten trädde Kamis in hans fötter
i en brädlapp med två hål, för att han ej skulle rymma.
Om dagen leddes han med ett rep bredvid Kamis häst.
Nell grät strömmar av tårar över stackars Kali, och Stas
ingrep ofta med stor bestämdhet till hans förmån, men detta
retade blott den råe Gebhr ännu mer.
• *
#
Det var en kvav eftermiddag, och karavanens väg hade
gått genom trakter, som voro uppfyllda av klippor och
törnsnår. Solen sjönk i väster, och Gebhr spejade efter en
lämplig klyfta till lägerplats över natten. ISabå sprang i förväg
och skällde med full hals på aporna. Hans grova skall gav
eko vitt och brett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
