Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 89. Hjältar i Uganda. För Läseboken av Siri Dahlquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellertid en lycka, att Mtesa var mycket intresserad av allt,
som var nytt. Mackay knnde alltså få börja sitt verk under
nådigt intresse från negerkonungens sida.
Söndagsguds-tjänsterna skulle rent av få hållas i kungens palats, och
Mtesa, som älskade att höra sin egen röst, ville gärna predika.
En tät flock av nyfikna hängde var dag kring den vite
mannens arbetsskjul. Mackay knogade tappert på i sina
många olika yrken inför alla sina åskådare, i hopp att
nyfikenheten skulle kunna växa till förtroende. Var det väl
en ny trollkarl, som kommit till Uganda?* Hur kunde han
annars härda stål, vilket ju var trolldoktorernas mästerprov?
Men var voro besvärjelserna och andarnas hemligheter? Öppet
och naturligt gjorde han sitt arbete och förklarade, hur allt
gick till. Den minsta sak kunde väcka negrernas
bestörtning. När de fingo se slipstenen i arbete, ropade de: »Mackay
är en ande, Mackay är den stora anden!» Ty allt vad hjul
och roterande rörelse hette var okänt för dem.
En märkesdag i Uganda var det, då Mackay kom
körande i oxvagn fram genom den breda bananallén upp till
Mtesas palats. Och en annan lika stor dag var det, då
hans nybyggnad för missionen stod färdig, i två våningar
med trappor och dörrar och lås. En hövding från annan trakt,
som beskådat underverket, utbrast: »Jag far hem, o Mackay,
och i femtio år skall jag ha något nytt att förtälja!» — För
häpnande åhörare förklarade Mackay, hur de vite männen
förmått tvinga vind, vatten och ånga att tjäna dem, och hur
till sist blixten måst börja lyda som en slav. Särskild
uppmärksamhet väckte hans ljusbilder — och hans speldosa sen!
Så småningom började folk komma med ärenden och
uppdrag till honom. Och Mackay snickrade och smidde och tog
betalt i landets gångbara mynt, d. v. s. snäckskal, som kunde
bytas mot bananer. Det var något fullkomligt nytt i Uganda,
att man kunde få betalt för arbete. Stundom blev Mackay
verkligen tvungen att förtjäna till sina bananer. Ty
Stan-leys stora förhoppningar på gåvor från den rike Mtesa slogo
alldeles fel.
Så fick Mackay i Uganda hedersnamnet »den vite
arbetaren». Men under kroppsarbetet liksom under sina läkarbesök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
