Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 89. Hjältar i Uganda. För Läseboken av Siri Dahlquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med egna händer — en missionsstation, och sedan räddar
han åter människohjärtan ur hedendomens mörker och rycker
dem undan trollkarlars makt. Stanley såg ett par år senare
hans station och stannade i vördnad inför det tysta,
tåla-modskrävande arbete, som han där såg frukterna av. Att
stå inne i Mackays lerhus och se de långa hyllorna med
nötta böcker i bokvrån, det var att möta kulturens
segerkraft. Men att höra Mackay bedja morgonbön med sina
lärjungar före arbetet, det var att stå ansikte mot ansikte med
den segrande Herre, som missionen bekänner.
Många underliga ting fick Mackay vara med om på sin
lilla isolerade station. Han fick uppleva, att konung
Mwan-ga blev avsatt och kom och bad honom om hjälp. Han
fick se Uganda åter öppnat för kristen mission och se denna
vinna framgångar utan like. Själv fick han göra ännu en
stor, tyst insats för Ugandafolkets kristnande. I sitt lerhus
översatte och tryckte han nämligen Johannes’ evangelium.
För långa tider stod han oupphunnen som kännare av
Uganda-språket.
Ännu en tjänst åt framtidens mission drömde han om
att få göra, nämligen att bygga och utrusta en ångbåt på
Viktoriasjön, såsom han en gång planlagt hemma i
England. Från storskogar fem mil från stationen forslade han
hem väldiga trädjättar av Afrikas ädla, hårda virke. Det
var första gången som hjuldon användes för transporter där.
Hemma i smedjan arbetade han på maskindelar o. d., och
negrer, som han utbildat till hantverkare, gåvo honom
handräckning. Men utan att han, den oförtrutne arbetaren, själv
anade det, var för honom natten nära, då ingen kan verka.
Febern kom och gav honom döden. I februari 1890 fick han
gå in i den eviga vilan. Ugandas vite arbetare hade
förverkligat Pauli maning till de kristna att vara »fasta,
orubbliga, överflödande i Herrens verk alltid, vetande, att arbetet
icke är fåfängt». Stanley säger i sitt minnesord över Mackay,
att ingen kunnat bättre motsvara det missionärsideal, som
han tänkte på, då han nedskrev sitt rop från Afrikas hjärta.
Mackay var just mannen för Uganda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
