Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 93. Otrevliga gäster hos nybyggaren i Centralafrika. Efter P. Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till tropikernas obehag höra även * skorpioner och ormar.
Man råkar lätt ut för dem i det höga gräset. Där lura
också många andra faror. Helt plötsligt kan man stöta på
ett lejon, en leopard, en buffelhjord eller andra farliga djur.
»Leoparderna voro ganska besvärliga på en av de
stationer. där jag en längre tid tjänstgjorde», berättar den svenske
kongofarare, vars erfarenheter vi förut läst om. »Yid ett
tillfälle togo de rovgiriga djuren ej mindre än fyra getter
från oss. Det var i synnerhet vid annalkande oväder, som
de brukade infinna sig, och deras hemska vrålanden hördes
då stundom strax invid boningshuset. De valde alltid
de svartaste nätterna för sina besök och voro därför
omöjliga att upptäcka.
De stora pytonormarna voro också närgångna. De
brukade med förkärlek besöka våra hönshus. Lyckas en orm
komma in där, så slukar han ofta ett tiotal höns, innan han
slutar. Men efter en så grundlig måltid faller han i ett
slags dvala, och i detta tillstånd har mer än ett dylikt
odjur blivit överraskat och dödats på själva platsen för
sitt röveri.
Yid ett tillfälle, då jag var borta på tjänsteresa, fick
min ställföreträdare på stationen uppleva ett sällsamt
äventyr. Mitt i natten väcktes han plötsligt av våldsamma,
dunkande slag, som kommo husets väggar att skaka. Han
ryckte till sig sin bössa, tände hastigt en lykta och rusade
ut på verandan, varifrån bullret kom. Här möttes han av
en egendomlig syn. En ofantlig pytonorm, tjock som ett
människolår, hade krupit upp på verandan och slukat en
get, som vi höllo bunden där om nätterna, för att
leoparderna ej skulle komma åt henne. Eftersom geten var
bunden, hade också ormen råkat fast, när han slukade henne.
Då han kom underfund därmed, hade han börjat arbeta
ursinnigt för att komma loss och därunder piskat mot väggen
med sin kraftiga stjärt. Det var detta, som hade väckt
min kamrat.
Men just som mannen springer fram för att skjuta ormen,
lyckas denna kasta upp geten och bli fri. I samma
ögonblick reser sig odjuret, upprullat på stjärten, med det ohy gg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
