Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 97. Svensk-Amerikas störste son. För läseboken av Ruth Englund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behöva män, som föra ärlighet med sig in i sina affärer,
män, som tro, att ärlighet och duglighet äro de första
villkoren för framgång, och som även kräva ärlighet av de
män, vilka väljas att representera dem vid ledningen av
nationens, statens och kommunens angelägenheter.»
Det var denna redbarhet och duglighet hos honom
själv, som kom såväl meningsfränder som politiska
motståndare att sätta honom så högt. Två gånger efter
vartannat blev han omvald till guvernör, och under de sista
åren talades det allmänt om att göra den svenske
guvernören till det demokratiska partiets kandidat vid det kommande
presidentvalet. Men dessa planer korsades snart på ett
oväntat sätt.
Guvernörens hälsa hade alltsedan den operation han
femton år förut undergått aldrig varit tillfredsställande.
Då och då hade han måst underkasta sig nya operationer,
men riktigt bra blev han icke. Sommaren 1909 förvärrades
det onda, så att en ny och farligare operation måste
företagas. Läkaren förklarade, att guvernören dessförinnan
måste vila ut för att hämta krafter till operationen. Men
Johnson ansåg det omöjligt att vila just då. Han
uthärdade emellertid operationen, och det såg ut, som om
han skulle återfå krafterna. Men så försämrades hastigt
hans tillstånd, och den 21 sept. år 1909 avled han stilla.
Några dagar senare jordades han bredvid sin mor på
kyrkogården i St. Peter.
Djup och äkta var sorgen över hans bortgång. I
Minnesota stannade all affärsverksamhet av, flaggorna sänktes på
halv stång, och hundratals åminnelsemöten höllos över hela
landet. På alla dessa möten talades det om vilken förlust
nationen hade gjort genom guvernör Johnsons bortgång. Men
det talades också om att minnet av »Svensk-Amerikas störste
son», av hans storslagna personlighet och redbara arbete
alltid skulle leva. Och mer än en erinrade sig med stolthet
och tacksamhet de ord, som någon har kallat »hans
politiska testamente till Amerikas ungdom»: »Det är edert
privilegium och eder plikt att protestera mot orättrådighet och
förtryck, var helst det uppendarar sig, bet må vara på in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
