Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 99. Thomas Alva Edison. För Läseboken av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99. Thomas Alva Edison.
Alla ha hört talas om amerikanaren Edison. Ingen av vår
tids uppfinnare är så ryktbar som han.
Yid den tid, då han föddes — år 1847 —, hade man ej alls
den nytta av elektriciteten som i våra dagar. Telegrafen hade
visserligen kommit till praktisk användning men var ännu
mycket ofullkomlig. Elektriskt ljus fanns icke, ej heller
elektriska maskiner och motorer. Edison blev en av de
vetenskapsmän, som först anade sig till elektricitetens
ofantliga framtidsmöjligheter.
Redan vid tio års ålder skaffade han sig ett eget kemiskt
laboratorium i en källare. Där samlade han ihop ett par
hundra flaskor med olika kemiska ämnen. Men på dem alla
skrev han för säkerhets skull ordet »Gift». Sedan kände han
sig lugn för att han skulle få ha dem i fred.
Hans vetgirighet kostade honom emellertid pengar, och
för att förtjäna dem blev han tidningspojke på tåget mellan
städerna PortHuron och Detroit,1 i den nordamerikanska staten
Michigan. Det var nämligen i Port Huron som han bodde.
Hans far var affärsman där. På tåget fick pojken en del
av en godsvagn, en s. k. finka, för sig och sina
tidnings-packor. Men där fick han också plats för ett litet
laboratorium, där han med liv och lust fortsatte sina experiment.
Järnvägsmännen kallade honom på skämt »den lille
professorn».
I Detroit tillbragte Edison sin lediga tid på stadens
folkbibliotek. Där fanns det flera tusen böcker, och lille Thomas
satte sig i sinnet att läsa igenom dem allesammans. Han
började i ena ändan av en bokhylla och läste böckerna i den
ordning, vari de stodo uppställda. Så satte han utan
ur-skillning i sig all möjlig litteratur. Han slukade
bokhyllan metervis, tills bibliotekarien kom under fund med hans
tokiga sätt att studera och hjälpte honom att välja böcker,
som passade för hans ålder och intressen.
»Den lille professorn» glömde dock aldrig, att han först
och främst var tidningspojke. Han skötte sitt arbete duktigt,
1 Uttal: jurön, ditroft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
