Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 99. Thomas Alva Edison. För Läseboken av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stället fortsatte han därmed hemma. Den nytta han haft av
telegrafen hade emellertid gjort honom mer och mer
intresserad för elektriciteten, och snart lyckades han anlägga en
egen telegraflinje till en god vän, som också var mycket
road av elektriska experiment. Att telegrafera hade Edison
fått lära av en telegrafist, men ingen kunde riktigt klargöra
för honom, hur det gick till, när den elektriska strömmen
överförde telegraftecknen från avsändnings- till
mottagningsstationen. Den enklaste förklaringen fick han av en gammal
skotsk linjereparatör, som sade: »Om du hade en hund, som
var så lång som vägen mellan Edinburg och London, och
drog i hans svans i Edinburg, så skulle han skälla i London.»
Men den vetgirige ynglingen var inte riktigt nöjd med den
förklaringen heller. För att få ordentligt reda på saken
studerade han ivrigt alla böcker om elektriciteten, som han kunde
få tag i. Ju mer han läste, dess mer intresserad blev han.
Men det intressantaste av allt var ändå telegrafen, tyckte
han. Och så beslöt han sig för att bli telegrafist.
Som sådan arbetade Edison på flera olika platser i Amerika,
ty han trivdes med att se sig om i världen. Men sina
studier fortsatte han, så snart han hade en ledig stund. Och
allteftersom han studerade, fick han nya idéer, som han
experimenterade med. Han hittade på flera värdefulla
förbättringar av telegrafen. Hela hans håg stod åt att bli
uppfinnare. Men han kände på sig, att om han skulle kunna
komma någon väg på den banan, så skulle det vara i
New York, de stora möjligheternas stad. Där funnos de
vetenskapliga hjälpmedel, som han behövde för sitt arbete.
Där fanns det också folk med kapital och folk, som vågade
riskera pengar på uppfinningar. Dit for han.
Men i den stora världsstaden med dess myllrande
människomassor såg det till en början mörkt ut för den unge
uppfinnaren. Ingen hade något arbete att ge honom, och
till slut fick han nästan svälta.
Men när han i tre veckor gått utan arbete, ljusnade det
plötsligt för honom. En dag, när han går förbi en av
New Yorks största affärslokaler vid Wall street,1 är där en
1 Uttal: oål strit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
