Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 102. Panamakanalen. Efter Carl Hallendorff - 103. Urskogen. Efter H. W. Bates, Gunnar Cederschiöld, A. Stuxberg m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vattnet kunde alltså ej tränga in mer än i kanalens början
och slut, vilka lågo i havets yta. Men för den nya
farledens högre belägna delar behövdes tillflöden uppifrån. Nu
dämde man upp flodvattnet medelst en väldig vall av grus»
sten och betong. På det viset bildades en sjö av Hjälmarens
storlek, i vilken fartygen numera lyftas upp genom tre
slussar. Dessa äro så rymliga, att även de största oceanjättar
få plats där. Slussportarna äro höga som sexvåningshus.
Ett annat naturhinder har man dock icke lyckats
riktigt övervinna. Bergen bestå nämligen delvis av mycket
lösa stenarter. Därför inträffar det lätt ras vid de häftiga
tropiska regnflödena. Också ha stora bergskred gång efter
annan spärrat farleden.
Själva kanalen är överallt så bred, att två fartyg var
som helst kunna passera varandra. Här behöva de icke, såsom
i Suez- eller Kielkanalen, ligga och invänta mötande fartyg
på särskilda mötesplatser. Det är en storslagen kamp mot
naturen, som Förenta staternas ingenjörer och arbetare här
utkämpat. Man förstår det bäst, när man får veta, att det
muddrings- och sprängningsarbete, som det franska bolaget
utfört, var blott en sjundedel av det hela. Också har
Pa-namakanalens fullbordande slukat mycket pengar. Tack
vare ypperlig organisation ha amerikanarna dock kunnat
utföra arbetet förhållandevis billigare än fransmännen.
Deras kostnader ha stannat vid 400 miljoner dollars. För denna
summa ha Nordamerikas Förenta stater fått en ovärderlig
sjöförbindelse mellan sin östra och västra oceankust.
Efter Carl Hallendorff.
103. Urskogen.
»När jag såg urskogen framför mig», säger en
upptäcktsresande, »tycktes den mig som en hög, grönskande mur.
Trädstammarna syntes blott här och där. Nästan hela framsidan
var ända från marken beklädd med ett förhänge av gröna
kryp växter, som levde på träden. Inne i urskogen påminde
mig den varma, fuktiga luften om atmosfären i ett tropiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
