Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
andras, skall vara sådant atf det våcker beundran (far
officium Poete a creteris distinguunt est apposite dicere
ad admirationem,). Men det vill ju ock vältalaren?
Blott till en del, ty vätalaren vill och kan blott ibland
väcka beundran, och hvad som väcker beundran för ho-
nom är blott prydnader, men poeten har alltid äfven
i de lägsta och småaktigaste ting detta ögnamärke. Poe-
ten har förfelat sitt mål om han ej i sina läsares eller
åhörares sinne väcker hänförande beundran, hvilken ock
är enda medlet för hans odödlighet. Detta hafva. blott
få kunnat. Derföre äro så obeskrifligt få verkliga poe-
ter, emedan man hos så få kan beundra något såsom
gudomligt (uti divinum admirari) Endast den för-
träffliga poeten är poet; i de öfriga konster och. yrken
kan äfven den medelmåttige vinna heder och anseende,
ja odödlighet. Det är ej liten sak att vara poet. En
sådan behöfver veta mycket, lika mycket som talåren,
så vida han vill ha något innehåll i hvad han. säger.
Beundran alltså är det första kännemärket på, poeten,
det andra är det, att andra ge något enskildt, poeten
något allmänt, Se det gudomliga stycket, hos Aristoteles,
der han säger (9-C. Poetiken): Historikern och poeten
skiljas från hvarandra ej deri, att de antingen begagna
meter eller icke, utan deri, att den ena ger facta,, den
andra hvad: som bort eller kunnat vara (ideala facta, det
allmänna i det enskildta). Andra ge porträtter, poeten
ger inga sådana af Per eller Pål såsom de: äro med fel
och lyten, utan ger ett allmänt. och fullkomligt, hvarvid
han höjer hvad skönt som är och tillägger hvad som fe-
las i skönhet eller högsta grad deraf. Poeten ger ej
det verkliga, säger Aristoteles, utan hvad som, borde
vara verkligt och kunde vara det efter sannolikhet och
nödvändighet. Somliga ting äro dock i och för sig skö-
na, ehuru. få, t. ex. Gudar, hjeltar och deras handlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
