Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farbror Moholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jungfru upp på vinden och skilde oss åt där vi fäktade på
golvet bland nedrivna klädesplagg, blodiga och med
otäcka skråmor.
Men Martins fräckhet vid detta tillfälle var
verkligen imposant. Med svullna läppar och blödande
tunga ropade han triumferande:
— Nu har jag upptäckt vem som stulit mosters
socker! Det är den rackarns Albert som gömt på det
och stött det ihop med skorpor. Jag kom på honom
just då han tog fram struten bakom mosters kjolar.
Tant Moholm lade sitt ansikte i förfärade veck.
— Har Albert verkligen gjort det? Det var mycket
fult gjort. Mycket fult! Vad skall Alberts snälla t
mamma säga om en son som stjäl?
Jag stod förstummad. En sådan bovaktighet var ju
exempellös. Slutligen lyckades jag tjutande pressa
fram:
— Nej, snälla tant, jag har gömt på mina
sockerbitar och det är Martin som stulit från mig.
— Tro honom inte, han är en lögnhund! vrålade
Martin.
— Ja, nog har Albert fått lära sig att inte stjäla,
sade vår jungfru. Men alla säger att Martin är den
värsta rackarungen i hela skolan. Kom nu, Albert, så
går vi ner och tvättar av honom!
Och jag blev verkligen rentvagen på alla sätt, ty då
vi gingo ut genom grinden, förkunnade infernaliska
tjut inifrån stugan att Martin fick sina gärningars lön.
Och senare på dagen kom tant Moholm ner till
stationen och hade en lång konferens med min mor, hos
vilken hon var favorit. Något sådant skulle sannerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
