Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett jubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det finns — eller fanns — lärare som tillämpade
taktiken att alldeles nonchalera en pojke som de ej
gillade, vilket naturligtvis gjorde att pojken ej brydde
sig om ämnet, då han aldrig fick en fråga. Så gjorde
denna underliga människa med mig. Och denna
termin, som nu närmade sig sitt slut, skulle lyckligtvis
bli den sista med honom som lärare för min
obetydlighet. Jag var luft för honom ända till hans sista
undervisningstimme.
Det låg åska i atmosfären. Alla mina trettio
kamrater visste att nu var min tur kommen och att läraren
var laddad med elakhet.
Jag har inte haft särskilt svårt för matematik, men
denne lärare hade åstadkommit så mycket att jag
avskydde ämnet nästan lika mycket som honom själv.
Och nu stod han inför sitt livs stora uppgift — den
att beröva mig möjligheten att bli student. En
verkligt lysande uppgift!
Dörren öppnades och läraren steg in, tog fram sin
anteckningsbok, låtsade se i den och sade kort:
Engström! Jag gick fram till svarta tavlan.
På denna skrev läraren upp ett problem ur Euklides
5: e bok, proportionsläran, och sade:
— Lös det här problemet!
Och jag löste det. Men på ett alldeles nytt sätt, ett
helt annat än lärobokens.
Ty jag hade icke tittat i läroboken. Jag hade
betraktat mig som på förhand avrättad, en paria, som
aldrig skulle komma upp i högre kast. Men nu var jag
icke längre en paria! Jag var vorden en glad ung man
med fantasi och denna fantasi hade segrat. Jag var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
