Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böckerna — så till exempel äro föräldrar och
andra »stora» aldrig människor utan ofelbaringar
— gör, att ungdomen genom dem inbjudes till
slarfläsning. De sluka den ena banala skildringen
efter den andra för att se hvad som skall hända
och uppfostra sig därigenom till en
smakriktning, som i framtiden gör dem till andefattiga,
förytligade läsare af litteratur med samma epiteter,
dussinromaner och följetongslitteratur, efemära
alster af tredje, fjärde rangens författare.
Betecknande för den flacka barnlitteraturen är, att
barnen glömma innehållet nästan lika fort som
de läst boken och minnas den blott genom
tjockleken och pärmens utseende. »Jag minns inte;
jag skall titta efter», får man mången gång till
svar på frågan om vederbörande läst den eller
den boken. Men hvilken brist på verklig
behållning dylik läsning lider af och hvilket dåligt
användande af tid och intresse den vållar är
själfklart. Fråga barn som läst till exempel
Fältskärns berättelser, Nialsagan, Djungelböckerna,
Singoalla, Jerusalem, Dickens’ och Scotts
romaner — för att ur mängden gripa några exempel
af olika slag — huruvida de minnas, om de läst
dem eller ej!
Till sist ett par ord om den mestadels
underhaltiga språkbehandlingen i denna ungdomslitte¬
ratur! Antingen ett pjollrigt eller ett uppstyltadt
språk, i båda fallen konstladt och onaturligt samt
mycket inkorrekt! Särskildt har
öfversättningslitteraturen haft att uppvisa språkligt mycket då-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
