Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kejsaren ber att få lefva ocli bjuder honom sin dotter och
halfva sitt rike.
””Det tar jag, när jag vill”: sade Ram under.
”Din dotter också dertill”: sade Ramunder den unge.”
Ock så drager han sitt svärd och hugger af kejsarens
liufvud. så att det flyger 15 spanska mil.
””Jag mente det skulle icke nappa”: sade Ramunder.
”Det nappa likaväl”: sade Ramunder den unge.”
Vi kunna icke biträda Arvidssons åsigt, att denna visa
förråder ett ansträngdt bemödande att dikta i en tonart,
hvars tid redan är föregången *). Är parodierandet i
Star-kodders-myten mera oafsigtligt, så äro dock uti denna
liksom uti den nyss anförda visan öfverdrifterna alltför
starka för att icke vara fullt medvetna. Och så mycket
mindre kan parodierandet vara blott ett misslyckadt
efter-härmningsförsök, söm visornas grundton är en glädtigt
uppsluppen, hvilken med parodierandet förträffligt
stämmer. I begge hafva hjeltarne en sund naturhumor. De
sakna väl den tragiska bakgrund, som vi funno hos
Starkodder; men äfven hos dem är skämtet icke en frukt af
blott öfvermod, utan i detsamma af speglar sig ett lynne,
som tager lifvet lätt, emedan det icke aktar det stort, och
hvilket derföre bär allvar på djupet. Det är också deraf
de korta replikerna få sin blandning af komik och styrka,
deraf kommer att de väcka löje och bäfvan på samma gång.
Bug ge och efter honom Dietrichson antaga, att den
saga, som i visan behandlas, är ursprungligen norsk a). Det
må gerna vara; men den svenska visan afviker dock
betydligt från den af Dietrichson efter Langstads
uppteckning meddelade, och det just i den punkt, hvarpå vi i detta
sammanhang företrädesvis fästa vigt. Hon sluter sig
der-igenom närmare till den klass af sånger, som under
medeltiden och mest vid dess utgång brukade med en godmodig
parodi gå sida om sida med den romantiska riddaredikt-
?) Arvidsson, Svenska folksånger, II. — 2) Dietrichson,
Omrids af den norske Poesies historie, Kbhn 1866, s. 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
