Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samma glada lynne, samma art af humor återfinnes
äfven någon gång i romanserna eller de vanligen s. k.
folkvisorna, ehuru visserligen dessa i allmänhet utmärkas
af en djup melankoli, så mycket mera tilltalande, som hon
aldrig sjunker ned till sentimentalt pjunk, utan alltid,
äfven i sina vemodigaste yttringar, förråder stålet i lynnet.
Dock uteslutes icke deraf möjligheten af sådana toner,
som de i of van nämnda kämpavisor ljudande, endast att
parodien här bortfaller. Visan om Herr Lager och Jon
må tjena som exempel. Den står visst kämpavisorna nära,
men då kärlek i den är grundmotivet, kan den räknas till
romanserna. Herr Lager har i ett år och femton veckor
tjenat i Konungens gård för att vinna hans dotter; men
jungfrun älskas äfven af Jon och är sjelf honom bevågen.
Fadren gifver henne dock åt herr Lager och hon blir vid
honom vigd, men Jon vet att sjelfva bröllopsaftonen skilja
bruden från brudgummen, och vid det derpå följande, af
konungen påbudna, enviget emellan de båda rivalerna,
dödar han herr Lager och vinner hans brud. Ämnet är i
sig föga komiskt, och blir det först genom behandlingen,
framförallt genom teckningen af Jon, hans obesvärade
sätt att gå tillväga, de korta, tvärhuggna humoristiska
kärnuttryek, med hvilka han beledsagar hvarje vändning
i handlingens gång och genom hvilka han uttalar sin lugna
sjelftillit, sin orubbliga tillförsigt till sin lycka, sitt fasta
beslut att trotsa till och med det omöjliga för att vinna
sitt mål, en stämning, som målande återgifves genom
visans omqväde:
”Ja, vann’ det skulle kosta mig det rödaste gull
”Jag följer”: sa Jon.
Rask i handling, men karg i ord, är Jon glad och
frimodig i alla lifvets skiften; med lika lugn skämtar han, då
hans älskade föres till altaret såsom en annans brud, som
när han kämpar på lif och död med sin medtäflare.
”Om middag till strids de på platsen månd’ gå,
I varen väl mo’!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
