Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grannar, och flertalet bildar en samfält egendom för de
europeiska folken; bland detta flertal hafva många sitt
ursprung i de nejder, der den menskliga bildningens vagga
stått. Det svenska folklynnet kan derföre här endast visa
sig i urvalet och i framställningsformen. Att ur förra
synpunkten bedöma dem skulle erfordra en vidlyftigare
undersökning, än vi här kunna inlåta oss på, och hvad
angår framställningen af sagorna torde man icke kunna
med säkerhet antaga att den form, hvari sagorna uti den
sistnämnda samlingen föreligga, är densamma, uti hvilken
de lefva på folkets läppar. Då man besinnar, hvilken rik
skatt af humor, som framväller i de af Moe och
Asbjörn-sen utgifna ”Norske Folke-Eventyr,” väckes hos oss den
förmodan, att en sådan icke heller är främmande för den
svenska allmogen; den återfinnes också i en del lokala
sagor och sägner, som uti spridda arbeten äro
upptecknade. Vi kunna derföre endast i största allmänhet om
dessa sagor yttra oss. De, hvilka mest närma sig humorn,
äro de, deri den råa styrkan, vanligen representerad af en
elak eller dum jätte, blir dragen vid näsan af den listigt
förslagne, fast fysiskt svagare vallpojken eller drängen,
("Vallpojken och jätten”, ”Hobergsgubben” m. fl.). Men
äfven i dessa sägner ligger det dock bakom konflikten
emellan den kroppsliga och andliga öfverlägsenheten,
emellan styrka och förstånd, en moralisk grundtanke, hvilken
träder tydligare fram uti de mera humoristiska sägner,
der jättens roll öfvertagits af Hin Onde. Liksom jätten
blir också han grundligt lurad och det af dem, hvilka han
sjelf med sin list velat fånga. Folkets naiva tro på det
godas segör ledde det att uppfatta det onda komiskt;
fan är derföre alltid en dum fan. — Om humorn i våra
folklekar hafva vi på annat ställe talat och vilja dit
hänvisa 1).
’) Svenska Dramat intill slutet af sjuttonde århundradet sid. 29
och följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
