Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågade honom på hans dödsbädd, hvilken grafskrift han
önskade, svara: ”Vixit, dum vixit, Icétus,” ”så länge han
lefde, lefde han glad.” Det är äkta svenskt gry i detta
sinne, och lika aktningsbjudande är han som menniska
och som skald. I öfverensstämmelse med tidslynnet
älskade Stjernhjelm satiren; sedemålningarna i hans
”Hercules” äro nästan alla satiriska. Väl kommer oss ofta den
naiva natursanningen i dessa målningar att för ett
ögonblick förgäta afsigten; men snart nog blifva vi åter derom
påminta, och just det afsigtliga gör att skaldeps naturliga
humor får träda tillbaka. En och annan gång ger den
sig dock luft, ehuru äfven då icke med synnerlig styrka.
Vi påträffa någongång teckningar af ett djupt, stundom
dystert allvar, men hvilka genom koloritens saftighet och
friskhet förråda ett sinne, som lifvande och värmande
genomtränger det dystra. Så kan man väl med Atterbom
kalla slutet af ”Hercules” melankoliskt, men lägger man
märke till valet af bilder i denna målning af
ålderdomens krämpor och besinnar, att, oaktadt det allvarliga
syftet, det dock alltemellanåt röjer sig ett komiskt
välbehag åt det skildrade, så skall man finna, huru äfven i
detta kommer till utbrott den lugna, glada stämning, som
genomgår hela dikten, och hvilken här till det besjungna
ämnet bildar en kontrast, som synes närma
framställningen till det humoristiska. Mera humoristisk är Stjernhjelm
i några af de dikter, der han anslår det harmlösa
skämtets toner. Man läse t. ex. hans ”Bröllopsbesvärs
Ihug-kommelse,” deri han på löjligt sätt skildrar alla kärlekens,
trolofningens och äktenskapets besvär och vedermödor och
beskrifver, huru
”fattig Per Erson måste deran, låta bruden fa råda;”
eller man läse ”Harmskriften öfver den hängde Astrild,”
deri skalden först uttalar sin förundran och sedan sin
glädje öfver att se denne lille våldsverkare, denne
hjerte-tjuf, nu ändtligen hängd till straff för hans många
stölder. Man läse dessa och man skall erkänna, att bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
