Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger. Melodien till en af dessa psalmer här han,
betecknande nog, lånat från menuettmelodien: ”Aimable vain-
qy,eur;” det är icke heller utan att ju i dem åtskilligt
menuettartadt insmugit sig. Tvifvelsutan har Runius vid
dessas författande varit drifven af ett inre behof, af en
religiös känsla, men han var icke man att finna rätta
tonen för uttrycket af denna känsla. Han talar stundom
till vår Herre på ungefär samma sätt, som han i sina
bröllopsversar talar till de Väl- eller Äre-borna och
Högaktade Herrar och Äre- och Dygde-rika Jungfrur och
Ma-troner, af hvilka han väntar sig en liten "douceur.” En
hans s. k. ”Morgonandakt” har följande lydelse:
”1 Herrans namn jag tänker sjunga!
O, Helge And, gif lust till din musik
Och till att skrifva mig en god supplik.
Bevärda mig med Davids tunga!
Gör henne till en Skrifvars penna god,
Mitt bläck må vara Jesu Christi blod.
Och i din nådes dagg och droppar
Jag nu min svaga penna doppar.
O, Herre mill’
Med ditt sigill
Min böneskrift bekräfta
Och vid min suckan häfta.”
Det förefaller nästan som om skalden i denna
morgon-supplik med dess allegoriska bläck, penna och sigill nästan
trott sig göra vår Herre sig förbunden för den lilla
förströelse, han genom den beredt honom.
Kanske underlägsen Lucidor i poetisk begåfning, egde
dock Runius en rimmargåfva, som nästan öfverträffåde
dennes. Men hvad som gör Runii versar drägliga, är det
oförytterligt goda lynnet, som i dem afspeglar sig; de
vilda rimgalloppaderna, i hvilka man för de surrande och
flygande rimmen ofta har svårt att leta rätt på meningen,
äro att fatta som utbrott af detta lynne. Dertill komma
det lifliga natursinne, som flera af hans visor uppenbara,
samt en oförneklig qvickhet. Väl yttrar sig denna
qvick-het ofta i osmakliga ordlekar och tröttkör gerna de funna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
