Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett af de två: antingen står han midt uti den och är sjelf
i dess makt, eller står han öfver den och har då den i
sin makt. Endast i sednare fallet kan han frambringa ett
sant konstverk; då han deremot i förra fallet antingen
våndas under sin lidelse och gifver blott anblicken af
denna vånda, eller är han med sitt tillstånd väl tillfreds
och blir då tendensiös. Men de, som i Bellman se ett
dryckenskapens offer, erkänna dock mästarskapet i hans
dikter och sätta sålunda rigtigheten af sin egen
uppfattning i fråga. Ingen, som hörer Bellmans sånger sjungas,
kan gerna undgå att lägga märke till den fina, men
milda ironi, som genomgår dem, och med aldrig så liten
kännedom om vilkoren för en skönhetsskapande fantasis
verksamhet, måste man medgifva att en hög grad af
andlig friskhet erfordras för att vara mäktig af en sådan
framställning, som Bellmans. ”Den hand, som darrar af
febern, kan icke beskrifva febren”: säger Hippel.
För ett rättvist uppskattande af Bellmans
personlighet får man icke ett ögonblick lemna ur sigte, att hos
honom skalden och menniskan sammanfalla såsom hos få.
Då de flesta skalder erbjuda för betraktelsen äfven andra
sidor än blott den poetiska, då många äfven inom andra
lifsområden varit verksamma, så var Bellman så
uteslutande skald, att han, som mången skulle vilja säga, icke
dugde till annat, var oförmögen till snart sagdt hvarje
slag af prosaisk verksamhet. Sällan har väl Norden
fram-bragt en mera ensidig, men just derigenom- så
utomordentlig skaldenatur. Det gäller om Bellman i rikaste mått
hvad Tegnér yttrar om sig:
”Egentligen lefde jag blott, då jag qvad.”
Bellman hade blott en lifsuppgift: den att sjunga. Och
han sjöng som ”foglen på gren,” ty det var för honom
ett vilkor för att lefva. Liksom han, enligt Gjörwells
berättelse, såg sömnig ut, då han icke var inspirerad,v så
lefde han endast ett halft lif under sångens
mellanstunder, under de ögonblick, då hans skaldenatur hvilade, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
