Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
periods sista år och gå hand i hand med sedernas
för-slappande och rättvisans falhet. Statens embetsmän voro
nära att förgås af hunger och nöd, emedan
penningelö-nerna till deras utkomst icke förslogo. ”Sverge,” skrifver
franska ministern de Vergennes (1772), ”undergräfdt af en
femtiårig anarki, är nedtryckt af det gräsligaste elände;
hungersnöden rasar i de flesta af dess provinser;
uppbörden af de ordinarie skatterna går med stor svårighet”l).
Under tiden brusade bränvinsfloden hejdlöst fram, ty
källan till den vågade icke statsekonomerna stoppa. I
huf-vud staden höllo dock partiernas slitningar sinnena i
ständig spänning; kursens fluktuerande föranledde djerfva
spekulationer, och de penningar, man kunde förtjena,
skyndade man att göra sig af med, under det de ännu hade
något värde; man störtade sig i nöjen och förströelser
för att njuta medan tid äÄnu var. Det låg något af en
spelares feberhetta i denna äflan, det var en vild yra,
som grep alla klasser: ett lif endast för dagen, emedan
man misströstade om morgondagen. Kan icke möjligen
detta njutningslystna, förtvifladt glada lif, denna dans på
brädden af en afgrund, hafva gifvit Bellman det närmaste
uppslaget till hans sedemålningar? Och kan icke deraf
förklaras så väl den öfverdådighet, hvarmed stundom
sin-nesnjutningen uppträder i den unge skaldens dikter, som
ock att hans glädje icke är en oblandad. En märklig
tillfällighet är det, att den kanske enda af Fredmans
Epistlar, som andas en ej i humor upplöst förtviflan,
epistlen 23, är skrifven år 1768, samma år, då den
allmänna nöden förmådde kronprinsen till att öfvertala sin
far att genom hotet med thronafsägelse tvinga rikets, råd
att sammankalla ständerna.
Af denna tid var Bellman ett barn. Han hade
insupit de nya läror, genom hvilka mensklighetens tillstånd
skulle förbättras, och han delade de glada förhoppnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
