Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minna om södren, utmärker Stockholm och dess
omgif-ningar. Staden, byggd på holmar och bergsluttningar,
thronande midt emellan Saltsjön och Mälaren, midt
emellan skären — längst ut åt hafvet öde, sedan öfverdragna
med en sparsajn vegetation — och på andra sidan insjöns
täcka öar, bevuxna med blandad löf- och barrskog; de
mörka gränderna uti stadens inre, till hvilka aldrig en
solstråle hittar vägen, och jemte dem de öppna leende
platserna med den rika oravexlingen af ständigt nya,
ständigt tjusande utsigter, hvilka erbjuda sig af sig sjelfva,
hvart helst blicken än vänder sig; slottet, den moderna
arkitekturens triumf, resande sig majestätiskt öfver
massan af hus och kyrkor; de höga, delvis kala
klippstränderna; Skinnarviksbergen, påminnande på engång om stad
och obygd; Djurgården, der midt ibland herrliga
skogs-lunder och friska ängar oformliga klippblock äro
utkastade; den friska lifskraft, som naturen för en kort tid
utvecklar, sedan den vaknat ur sin låqga vinterd vala; den
njutningslystna menniskoraassan, begärligt sökande de
förströelser, dem en bufvudstad har att erbjuda åt alla
klasser af befolkningen; bland omgifningarne ställen sådana
som det leende Haga, det dystra Carlberg m. fl.: allt
sam-manlagdt bildar en skönhet, hvilken hufvudsakligast
verkar genom kontraster. Det ligger en nästan förförisk
sinnlighet utbredd öfver den ädla, den förtrollande
Mälar-drottningen. Och lyckligt har Malmström återgifvit detta.
”0, Stockholm! brännpunkt för vårt blod,
Hur njutningslysten och hur god,
Hur flyktig och hur fri!
Hur feberslapp, hur febervarm,
Hur trotsigt höjes ej din barm •
Med hemska lustar i.
Hur ljuf i dina lunders skrud,
Hur ämnesrik för sångens ljud,
För häfdens trogna blad!
Jag älskar dig, ty du är djerf
Och skön ännu i ditt förderf,
Du synderska, du Birgers stad!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
