Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tonen. Det är derföre Bellman kunnat slå an på de mest
skilda naturer, så att nästan alla riktbegåfvade
fintbil-dade män, hos hvilka det svenska lynnet kommit till
kraftigt uttryck, mötas i beundran för Bellman 1), hur olika
de än sins emellan äro. Deremot är han svårfattlig för
främlingen 2), derest icke denne, som Arndt, tillegnat sig
vårt språk och satt sig in uti våra förhållanden. Bellmans
diktarområde är ett geografiskt begrepp; der man upphör
att förstå honom, der går Skandinaviens gräns. Knappast
skall väl derföre Bellman någonsin inom verldslitteraturen
intaga den höga plats, honom yederbör, knappast kan man
väl hoppas att få se honom af alla nationers vittra
domare hyllad som ”Fredman den Ende” detta
skaldefurstenamn, som en dansk skald3) gifvit honom. Men
obestridd kommer dock att qvarstå den sanning Tegnér
uttalat i orden:
”Det gifs ej tid, söm dessa toner söfver,
Det fins ej land, som deras like har.”
Den allmänna tidsstämningen i Europa, stämningen
*) Vi vilja blott påminna om några: T*egnér (Sången vid
Svenska Akademiens femtiåra högtidsdag), Franzén (Sv. Akad. Handl.
XV. s. 247- 8), Beskow (Minnet öfver Raab), Atterbom^
Vale-rius (Sv. Akad. Handl. XXV. s. 77 o. föl.), Geijer, som anmärker, *
att Bellman genom det tragiska i sin ironi och lustighet påminner
om Shakspeare, Friis (se Ahnfelts Studentminnen I. s. 215),
Tho-mander (Theol. Qvartalskrift I. 4. s. 32) m. fl. m.* fl. - Hos
Danskarna påträffar man en lika stor, om icke större beundran för
Bell-man, och flera af dem hafva lemnat fina karakteristiker af skalden,
så Rosenberg, Ploug, Bögh och framför andra Heiberg. En
korrespondent till en dansk tidning under 1866 vid Nordiska
Expositionen i Stockholm skrifver om Bellman: ”Landets UdYnaerkede
”skulde vogte ham och hans Minde ved aldrig at lade Folket
glem-”me, at han ikke var nogen Soldemester, men en af Landets störste,
”om ikke den störste Mand.” — ?) Tyskarna hafva väl flera
öfver-sättningar af Bellman, men näppeligen torde skalden kunna sägas
vara hos dem känd, icke ens af de ex pr of esso estetiska och
litteraturhistoriska skriftställarna. Detta hindrar dock icke en och annan
”kulturbärare,” till hvars öra dofva rykten om Bellmans skaldestorhet
nått, att göra Bellman till en landsman. Så lästes 1862 uti ett i
Berlin utgifvet ”Unterhaltungsblatt” följande: ”Önser grosse Dichter,
C. M. Bellman, einer der ausgezeichnesten Lichter der deutschen
Literatur des vorigen Jahrhunderts, war, — wie bekannt — ein
Zeit-lang Handsecretär des schwedischen Königs, Gustav des Dritten.”
— 3) Heiberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
